AAAA Korrespondens. Paris den 25:te Mars 1850. Resultatet af de sednaste pariservalen verkade på partierna liksom utbrottet af en vulkan. Frågan hade blifvit framförd till ett afgörande midt emellan framsteg och reaktion, konungamakt eller republik. Folkets röst gjorde sig gållande, till republikens och konstitutionens bestånd. Aldrig har något val tillgått lugnare och vackrare, ån detta; aldrig har det beundransvårda franska folket visat sig mer sublimt moderat och tänkande, ån nu. Alla försök å revolutionårernes sida att srammana emöt och strid voro förgåfves; man besvarade dem blott medelst valsedelns nedlåggande i urnan. Ett råd af en vålkånd republikansk man, en varning från en sansad demokratisk tidning, åtlyddes af folkmassan med vårdnad. Man rusar icke mera nu vid första utbrottet af vrede till vapen; man begagnar sig af det bästa, det såkraste försvarsmedlet — den allmänna valråtten. Just detta lugn har retat motparterna till desperation. Denna af folkmassan ådagalagda enighet och uppfattning af det råtta, hvarigenom aristokraterne se sitt fordna vålde så småAsringom nedsjunka till ett intet, förbittrar dem på det högsta. I sin förtviflan veta de icke båttre, ån att skrika om våld, plundring och blod, — idel hjernspöken, fostrade i i deras egen inbillning. De indela samhållet i tvenne stridande makter och hoppas med våldet kunna qvåsva råttskånslan och sunda förnuftet hos ett helt folk. Denna princip, som åfven varit de fallna konungamakternas, borde vål vara utnött genom erfarenheten; men de aristokratiske insurgenterne åro döfva och blinda för allt, utom för egoismens röst. Såsom motvigt till de liberalt utfallande valen företog sig republikens president att i konseljen utbyta Ferdinand Barrot mot m:r Baroche, en r6ac af första ordningen. Se der, huru han uppfattar folkets röst, huru han råttar sig efter landets önskningar! Man har i ministeren beslutat att framlågga en ny lag för ståmpelafgift på tidningarne och en förhöjd borgenssumma för utgifvandet af desamma. Frågan år redan å bane. Otvifvelaktigt går den igenom, liksom så många andra gjort, i samma anda, dock torde den komma att möta vissa svårigheter. Dylika anti-konstitutionella lagförslag behaga icke ett visst parti, hvilket icke velat låta Störta republiken, då det icke kunnat kullkasta den till sin egen fördel. Uti en legitimistisk sammankomst, som för någon tid sedan egde rum vid Rivoligatan, lårer man beslutat att på allt sått motverka detta förslag, hvilket skulle döda en mångd tidningar, både onda och goda, och som tillika skulle skånka en större och vidstråcktare makt åt de öfverlefvande organerna af pressen. Man har sålunda öfverenskommit om att med motstånd möta så vål detta, som alla andra direkta eller indirekta ingrepp i den nuvarande grundlagen. Efter de tre liberale månnen Vidals, Carnots och Deflottes invåljande i nationalförsamlingen bemåktigade sig en sådan panisk förskråckelse våra högadliga förståder (St Germain och St. Honor6e) att affårerna afstadnade, fabrikerna tystnade, theatrarne spelte för halfva hus, konserterna uteblefvo helt och hållet, och från alla håll omförmåltes, att det skulle ske någonting. Detta någotuteblef dock, och några dagar voro tillräckliga för att åter bringa Paris till sitt vanliga lif, återskånka det sitt arbete, sina nöjen och sin lyx. Allt var sig åter snart fullkomligt likt. Bland alla de försök, aristokraterne gjort till att håmnas eller bestraffa staden Paris för dess demokratiska anda, har blott ett enda lyckats, det nemligen, att afskeda några betjenter, emedan de ej voterat efter sina herrars önskningar, och hvilka, efter denna tillråttavisning, troligen icke blifva mera konungs ligt sinnade, ån förut. — Det beståndiga talet om en -statskupp, har imellertid alldeles tystnat af. Denna affår har förmodligen blifvit skjuten åt sidan till ett lågligare tillfålle. Revyer höra fortfarande till ordningen för dagen och bevistas alltid af presidenten, som gör allt för militåren, under det nationalgardet blifvit upplöst på flera stållen och icke en enda gång varit kalladt till revy. Iillochmed hår i Paris fattas legioner af denna korps, hvilka upplöstes efter Juni-striden, och sedan dess aldrig blifvit reorganiserade. Genom representantvalen ser man dock tydligt, att armåen år lika demokratisk, som borgerskapet, och betvdelsefullt år. att polytekniska sko