Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1850, sida 1

— — dtii TEUUU— — det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge tttnes mun. Hörer han dem icke, så såg det församlingene, hörer han icke församlingene, så hält honom såsom en hedning och publikan. Math. 18: 15, 16, 17. Och bjude vi eder, kåre bröder, i vår Herras Jesu Kristi namn, att i dragen eder ifrån hvar och en broder, som oskickliga vandrar, och icke ester den stadga, som han hafver fätt af oss. 2:dra Tessal. 3: 6. Drager icke uti fråämmande ok med de otrogna; ty hvad hafver råttsårdigheten bestålla med orättsäårdigheten? Eller hvad delaktighet hafver ljuset med mörkret? Eller huru Förlika sig Kristus och Belial Eller hvad del hafver den trogna med den otrogna? Eller huru kommer Guds tempel öfverens med afgudar? Ty J åren lefvande Guds tempel, såsom Gud såger: Jag vill bo uti dem och jag vill vandra uti dem, och jag vill vara deras Gud och de skola vara mitt folk. 2:dra Corint. 6: 14, 15, 16, 17. Med hånsigt till de öfriga kristendomens hufvudlårdomar: håller jag och tror i öfver ensståmmelse med Lutherska kyrkans symboliska böcker. Orsaken, hvarföre jag tror och håller dessa från Lutherska kyrkan afvikande stycken åro: 1:o, Emedan jag, såsom sörnuftig menniska, år Gudi ansvarig för mina grundsatser och handlingar, och emedan jag tror låran om evig belöning och straff, — och att ingen annan kan svara i mitt stålle inför den Eviges domstol. Derföre har det ock blifvit mig en angelägen sak att icke nöjas med att tro efter andra menniskors tro och mening i en så maktpåligg gande sak, som religionen år; och emedan jag finner kristna så mångfaldigt delade i sina åsigter, har jag trott det vara min pligt att helt uteslutande, strångt hålla mig till den heliga skrift, biblen, hvilken jag anser som den osvikligaste vågledare i kristna religionen. 2:0. Emedan jag fullkomligt tror, att biblens Canoniska böcker åro Guds ord, Guds uppenbarade vilja och råd, som utan tradition eller menskligt tillägg ensamt förmå göför barndopet. Inga bud eller stadgar af Krira mig undervisad till saligheten, genom trona på Kristum Jesum. I biblen finner jag intet bud eller exempel stus och hans apostlar som ordnar någon statskyrka för de kristna. Kristi rike år icke af denna verlden, och kristna församlingen åro helga manna medborgare och Guds husfolk. 3:o. Emedan Kristus sagt: Om J blifven vid min ord, så åren J mine råtte lårjungar, Joh. 8: 31. ÅÄlsken J mig så hållen min bud. Men den mig icke ålskar, han håller icke min Den mig ålskar han Varder hållande min ord. ord. Joh. 14: 15, 23, 24. Då svarade Petrus och apostlarne och sade: Man måste mer lyda Gud ån menniskor, Apostl. G. 5: 29. 4:o Emedan jag tror, att Jesus Kristus skall på den yttersta dagen döma verlden, och att vi alla måste uppenbarade varda för Kristi domstol; på det hvar och en skall få, efter som han handlat hafver medan han lefde, hvad det år godt eller ondt, 2:dra Corinth. : 10. Fredrik Olaus Nilsson, f. d. sjöman. Efter upplåsandet håraf yttrade advokatfiI skalen Svalander, att Nilsson uti sin inför Kongl. hofråtten afgifna bekånnelse våli vissa mindre våsendtliga delar något afvikit från de förhållanden, som, enligt hvad grundlagarne utvisade, låge honom till last; men då ett nårmare bestyrkande af dessa omståndigheter, efter advokatfiskalens omdöme, icke skulle i inverka på hufvudsakliga pröfningen af målet, och Kongl. stadgan den 20 Mars 1835 ssöreskrefve, att religionsprocesser borde med synnerlig skyndsamhet afdömas, ansåge advokatsiskasen sig böra, utan åberopande af vidare bevisning, öfrerlemna saken i dess besintliga skick till Kongl. hofråttens afgörande; och som Nilsson fritt och otvunget erkånt, att han, sedan tre år tillbaka, angående döpelsens och nattvardens sakramenter, hyst och sökt utbreda lårosatser, hvilka icke öfverensståmma med den allmånna Eutherskevangeliska troslåran, samt Nilsson erhållit de varningar, som i nyssnåmnda stadga föreskrifvas: men Nilsson, sådant oaktadt, fortsatt sitt brottsliga förfarande, derför Justitie-kanslers embetet, sedan jemvål föreskrifterhe i Kongl. brefven den 15 December 1162 och den 20 Januari 1837 blifvit iakttagna, mot Nilsson förordnat åtal; alltså funne advokatfiskalen sig föranlåfan vrkA a A 11— — — — ——