och med nåbben bräckte hon hans vingar. Når Demeter Jakschitsch såg den synen, kastade i gråset han sin lifrock, störtade sig djerft i skogs-sjöns vågor och befriade sin falk från anden. Ömt till honom seen Demeter sade: -Stäckars falk, såg hur till mods år nu du, sen du mistat dina starka vingar?Skålfvande genmålte ådelfalken: Så till mods Förutan vingar år jag, som en bror, som mistat Mar sin broder.Då med fasa Dmeter Jakschitsch mindes den befallning, han sin hustru gifvit, svingade sig hastigt upp på håsten ilade mot Belgrad, som en stormvind, för att ån sin broder kunna rådda. Då Tschekmeterbron han slutligt nådde, sporrade han så sin ådla stridshåst, att den lislås störtade till jorden; men att stadna vågade han dock ej. Sadeln tog han af den döde gängarn, hångde den på sina starka skullror, lopp så skyndsamt bort mot Belgrads murar. Då sitt hem han nådde, ropte högt han i förtvislan, utaf ånger plågad: Angelia, dyra, hulda maka, har du ren med gift min broder mördat?Men med fröjd genmålte Angelia: Jag har nu försonat dig med Bogdan.E—-RN. ——— —