Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1850, sida 2

Serviska sånger). I. ärsskiftet. Morgonstjerna! såg hvar har du varit?sade månen; vjag har våntat långe; ej jag sett dig på tre hvita dagar.TE Morgonstjernan svarar: Hvita måne, jag har tösvat, jag har mig försinkat bort vid Donau, öfver Belgrads fåstning; underbar var synen, som mig qvarhöll. Tvenne bröder der jag arf såg skifta: Jakschitsch Bogdan och Jakschitsch Demeter; skönt och broderligt förliktes båda, årligt skiftade de faders-arfvet. Wallachiet tog som åldst Demeter, Wallachiet och sen hela Moldau, och banatet intill Donaus bölja. Bogdan valde Syrmiens gröna slåtter, dertill Savas vidtutstråckta landskap; herre blef han öfver halfva Servien, intill såästningen Uschitzas murar. Dmeter tog af sästningen en halfpart, med Nebojscha, tornet tått vid Donau; men den andra håälften valde Bogdan med Ruschitza, kyrkan midt i staden. Blott om ett de kunde ej förlikas, om ett lappri, knappast vårdt att nåmna: om en falk och om en kolsvart stridshåst. Såsom förstsödd ville Dmeter ega falk och håst; men yngre brodern Bogdan ville trotsigt åfven ha dem båda. Men då dagen öfver Belgrad grydde svingade sig Dmeter upp på håsten och på handen tog han ådelfalken; jaga ville han i djupa skogen, soch han sade till sin unga hustru: -Angelia, dyra, hulda maka! mörda Bogdan, dråp med gift min broder! Om du ej ur vågen honom rådjer, ses vi aldrig mer i hvita såstet.Når hon så sin makes bud förnummit, satte hon sig, full af sorgsna tankar, och hon tänkte vid sig sjelf och sade: -Ack, hvad göra nu, jag arma dufva! Dråper jag med gift. min makes broder, då begår jag synd mot Gud i himlen och af folket blir jag djupt föraktad. Alla skola hata mig och såga: Se der går den afskyvårda qvinnan, som med gift sin makes broder mördat! Men om icke Bogdan jag förgifver, kommer ej min Dmeter mer tillbaka.Så hon klagade. Då kom en tanke: fort i tornets djupa hvalf hon nedsteg, och hon tug der gyllne festpokalen, den vålsignade, som hennes fader fromt på bröllopsdagen henne gifvit. Gyllne vin i gyllne bågarn gjöt hon, bar den sedan till sin Herres broder, böjde sig för honom ned till jorden, tusen kyssar på hans hånder tryckte, talade till honom sen och sade: Denne bågare dig, Bogdan, helgas, fylld den år med gyllne vin till randen, helga bågaren dis. Bogdan, egnas! Skånk mig derför, Herre, falk och stridshäst!Rörd bönhörde han den fromma makan, skånkte villigt henne salk och stridshåst. Men i skogen jagade Demeter; intet djur dock, intet villbråd sick han. Emot qvållen fördes han af ödet till en skogs-sjö, der han säg en vildand, guldbevingad, präktig, utan like; ensam sam hon på den gröna böljan. Straxt sin ådelfalk låt Dmeter flyga, för att henne fånga; men når högt från blåa rymden ådelfalken nedskjöt, blef han plötsligt utaf anden grihen. fast i klorna djersve jägarn höll hon —