Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1850, sida 1

———7 — sockerrör och hvitbetor; men resultaterna åro s1 i alla fall sådana, att de tyckas bekråfta uppgiften fullkomligt; hvilket leder till den slut1 sats, att upptåcktens förutsedda följder icke komma satt uteblifva, om man ån lyckas att ytterligare fördröja dem några år. Melsens har emellertid nyligen begynt of-1 ö sentliggöra sitt förfarande, i en uppsats som han meddelat till -Anales de Chimie Å Physique, der den infördes i sistl. November, och hvarur den öfversattes i sista Decemberhäftena af Dinglers Polytechnisches Journal. Då Melsens upptåckt egentligen består i en enkel tillblandning, genom hvilken sockerämnet skyddas mot förvandling till sirap, samt renas, och då samma skyddsoch reningsmedel åfven kan begagnas vid andra tillfållen ån når råsockret aldraförst uttages ur vexten, så anser A. B. sig böra icke blott fåsta sina låsares uppmårksamhet på att uppgiften nu finnes allmängjord i de nyssnåmnda utländska lidskrislerna, utan skyndar tillika att sjelf har ossentlighåra den, till tjenst för dem som hos oss kunde vilja anstålla försök dermed; men derjemte till förekommande af, alt icke något patent derpå måtte af någon enskild tagas hårstådes, i strid mot den gållande patentförordningen, som förbjuder patents meddelande på förut kånd eller latt verkslällbar uppfinning. Det medel, som Melsens tillsåtter, år en upplåsning i vatten af tvåfaldt svafvelsyrlig kalk. Blandad till en sockerhaltig våtska, antingen den som utpressas omedelbart ur sockerrör, hvitbetor och andra sockerhaltiga vexter, eller den som uppkommer genom redan anskjutet sockers upplösning, har denna tillblandning. enligt Melsens uppgift, den följd, att kalksaltet I 1) såsom ett företrådesvis röta motverkande åmne, hindrar uppkomsten af all jäsning; 2) såsom ett syret begårligt upptagande åmne hindrar den menliga verkan, som syrsättning kunde åga på sockervåtskan; 3) såsom reningsmedel klarar sockervåtskan vid vanlig kokhetta (80? R.-). från alla ågghyithaltiga eller ystbara inblandningar; 4) såsom blekningsmedel borttager de möjligen i sockervåtskan redan besintliga fårgåmnena; och 5) i hög grad motarbetar ulbildningen af nya fårgåmnen; samt I 6) såsom neutralisationsmedel borttager verkan af alla de skadliga syror, som kunna finnas eller uppkomma i sockervätskan, hvilkas plats intages af svafvelsyrlighet. I Det erhållna sockret får vål till en början smak af svafvelsyrlighet, men denna bismak bortskaffas på ett af följande tre sått: I 1) Genom att sinstöta sockret och utbreda det för luftens åtkomst några dagar; ) 2) Genom att utsåtta sockret för ångor af ammoniak. Svafvelsyrlighetssmaken försvinner icke blott hårvid, utan sockret får stundom en angenåm vaniljlukt; dock förlorar det då i hvithet; 3) Genom tåckning med sockersirap, så att 10 procent af sockret afgår. Man får då genast, af rå saft, ett socker, som uthårdar j jemförelsen med det renaste och hvitaste. Täcksirapen lemnar sedan samma slag, når den afdunstas. I afseende på tillsatsernas mångd har, af en upplösning af den tväfaldt svafvelsyrliga kalken om 10? på Baumås aerometer, i allmånhet tagits 1 procent mot det rå sockerrörets vigt, når allt i röret befintligt socker blifvit uttaget och bringadt i fast form. Sockerröret (som var i friskt tillstånd anskassadt från Murcia) sönderress på en hvitbetsqvarn, hvarvid den risna massan genast begöts med kalksaltlösningen. Sedan urpressades massan, saften upphettades till kokning, silades, afdunstades för öppen eld, tills den i kallt tillstånd hade 1,3 egentlig vigt, då den åter silades och: lemnades att långsamt anskjuta. Efter några dagar lemnade den en massa kandisocker, som icke innehåll någon sirap. Den pressade massan utrördes med i vatten och urpressades på nytt; den sålunda I erhållna Svagare sockerlagen behandlades på samma sått som den förra, och med samma följd. Stundom upprepades den sednare urpressningen ån en gång, för att icke lemna I något socker qvar i röret. i Skummet och silarne lemna åfven kristalliseradt socker, sedan de urlakats med vatten, som blifvit försatt med litet tvåfaldt svafvelsyrlig kalk. Denna tillsats gör sockret nåstan lika oförånderligt vid luftens åverkan, som ett oorganiskt salt, utan att arbetaren hvarken behöfen A AH. AÅAlll RE I 66 — I