Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1850, sida 1

besaldt, detsamma föoljakligen vore ett blott menskligt påfund; att dopet således icke bör verkställas förinnan menniskan kommit till full insigt i Kristi låra; att det då bör ske icke blott genom hufvudets ösvergjutande med vatten, utan medelst hela kroppens neddoppande deri; samt att likaledes den Heliga Nattvarden, för att efter Kristi föreskrift vårdigt begås, bör annammas endast bland lika tånkande och troende Kristi dyrkare. Dessa åsigter har han sedan dess omfattat med hela lillggneten af en djup och innerlig ölvertsgelse, under hvilken han ock samma år låtit sig i Hamburg omdöpas och af det der stiftade baptistiska samfundet antagas till åldste och lårare för baptisterne hår i riket. För något brott hade han tillförne aldrig varit tilltalad: men under en resa till Marks hårad nåstliden nyårsafton blef han såsom passlös håktad och aflörd till Götheborg, der han likvål genast ställdes på fri fot. Betråssande det brott, för hvilket Nilsson nu blifvit tilltalad, uppgaf han, på framstållda frågor: att han i Berghems socken af Marks hårad samt i Onsala och Ward pastorater i Halland, åfvensom i Carl Johans församling i Götheborg, men icke annorstådes, och blott i mindre kretsar af på en sång fyra eller sem vänner, framlagt till deras pröfning och besinnande sina osiannämnda baptistiska lårosatser jemte skålen derför; att han dervid aldrig sökt locka eller öfvertala någon till deras antagande, lika litet som han, då han någon gång för flera personer hållit offentliga föredrag, vidrört sina sårskilda meningar om dopet och den Heliga Nattvarden, utan då endast afhandlat frågor af vidstråcktare omfattning, ledande till befordran af kristlig kårlek och allmånt vål; att de bevis, han anfört för rigtigheten af sina omförmålta lärosatser, likvål verkat dertill, att omkring fyratiosju eller fyra tioåtta personer af begge könen, dels i Gtheborg och dels i ofvannämnde landsorter hyllat sig till desamme, hvaraf åter blifvit en följd, att dessa personer bildat en särskild församling, hvars lårare han varit och i hvilken egenskap han jemvål till dem utdelat både dopet och den Heliga Nattvarden; att han aldrig uppmanat någon att icke akta på det lagliga presterskapets ord eller eljest afvika från den allmånna ordningen; att han icke af någon annan blifvit intalad eller förledd till sina ifrågavarande företag, hvilka endast hemtat sitt upphof från hans samvete och pligtkånsla och hvarmed åndamålet allena varit att meddela andra kunskapen om det råtta; att han erkånde sig hafva den 4 Juli sistlidet år inför domkapitlet i Götheborg erhållit förestållningar om det falska i sina lårosatser och blifvit varnad mot deras vidare utspridande: att han likvål derefter på enahanda sått som sörut i sitt lärarekall fortfarit; att han åfven hådanefter, så långe han får i riket vistas, icke kan handla annorlunda, samt att han under utösningen af sin lårarebefattning egt full kånnedom om det straff, som borgerliga lagen stadgar för utspridande af villfarande lårosats. (Forts.) A — —