Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1850, sida 2

— -Var god och ej gör för långa omsvep, ty min tid år knapp.— -Är det fråga om ett sjukbesök?— -Nej; men jag år bjuden till Edshammar, och det lider mot deras middagstimma(han såg på sitt ur). — vybet måtte vara ljuft, yttrade hon med sin hånfulla blick, att bygga sin lycka på en annans ramlade förhoppningar.— var detta det årendet, som fru Kron hade till mig. — Lej, men det undföll mig. svarade hon bittert. Nu till saken. Fastån lefvande i verlden, fortfor hon med kufvud rörelse, hör jag dock ganska litet af hvad der tilldrager sig, då icke fru Anglin har den godheten(tillade hon ironiskt) rvatt derom underråtta mig. Först för några dagar sedan har jag af henne fätt veta, hurn oförskämdt brukspatron Wejland i ortens tidning blifvit utpekad?— kKänner ni belackaren?frägade Waldenau längsamt, i det han betraksade henne med en genomträngande blick. Hon dröjde att svara; men efter en stunds besinnande sade hon: . Nej; men jag vet, att brukspatron Wejland år oskyldig. Skulle ej hr doktorn i samma tidning vilja svara på anklagelsen?