Rxifpd äåhttza;rt3ut Å;Jyjg:U2y353424 Korrespondens. Halle den 13 Mars 1850. och gatornas oregelbundenhet. Om man föreståller sig en mängd hus af olika storlek, kastade huller om buller kring stranden af en mindre ström (t. ex. Saale) och sedan drager gator dememellan, hvilka i alla möjliga vinklar skåra hvarandra, sjelfva bildande alla möjliga krokoch brutna linier, så har man Halle. Husen sjelfva båra sin rågel, srån reformationstiden: öfversta våningen år en aln utbygd öfver den medlersta och denna åter lika mycket öfver undervåningen. På somliga hus finnas små, tornlika utbyggnader för andra och tredje våningen, hvilka således hånga öfver den första; taken åro så spetsiga, att de på många hus synas bilda knappt en 20 graders vinkel. Magdeburg år också sul och trång och krokig invåndigt; men förslår ej i jemförelse med Halle. Torgen åro icke stenlagda mer ån på sidorna. Sjelfva Berlin hade ett sådant torg, Alexander-platsen. Men hvad som går Halle odrägligt ful framför alla andra tyska ståder, åro de lervallar, som uppdragits omkring trådgårdarna och gårdarna, af hvilka många vetta utåt gatan. Man går vid sidan af dessa och tror sig vara ute på landsbygden och dock kan man vara midt i staden. Om dessa lermurar vore så hyggliga, som en vanlig gråsbevuxen eller planterad jordvall på landet, så vore intet att klaga; men nej, det år bara ler och sand, ojemnt och i högsta måtto illa sammansmetadt. Ser man Halle lithografierad, så har staden ett underbart vackert utseende; ty dess omgifningar utgöres af sköna, trådbevuxna kullar, genom hvilka Saale brutit sig fram. Staden har ock flera sköna, på en tasla sig rått tåckt presenterande byggnader: universitetet, posthuset, rådhuset och kyrkorna samt stadstornet. De frankiska anstalterna, hvilka åfven taga sig vål ut i stentryck, hafva dock i sjelfva verket dels genom sitt låge, dels genom sitt kasernartade byggnadssått ett mindre trefligt utseende. Om dessa anstalter mera långre fram! Provinsen Sachsen år sammansatt of de mest olikartade folksbeståndsdelar. Denna af Preussen i Wienerkongressen vunna del af konungariket Sachsen har ett urgammalt, germaniskt, och ett af germanism öfvervunnet och genom trångdt Slaviskt folkelement, hvilket sednare man isynnerhet hår i Halle har tillfålle att studera. Hår bo nemligen de så kallade Halloren — en ringa överlera af en i Sachsen numera försvunnen vendisk) befolkning, till språk, klådedrågt och seder vida skiljd från de dfriga Sachsarne. De åro ett vålbildadt, kraftigt folk, med regelbundna anletsdrag, hög panna, svart hår, sköna ögon, reslig vext, beslutsamhet och mod samt begår att hånga fast vid det gamla. De åro åfven djerfva simmare och skickliga i förfårdigande och ledande af vattenverk. De lefva hår såsom arbetare vid salinerna), med af föregående konungar dem x) Nyaste forskningar såga Celtisk. ) I Sachsen, isynnerhet omkring floden Saale, åro flera saltkällor, på 90—300 fots djup ned i jorden. Man förklarar deras uppkomst genom antagande af underjordiska saltlager, öfver och genom hvilka vattenådror ledas. I trakten af Gradau mellan Magdeburg och Halle innehåller åfven ytan af jorden, som anvåndes till åker och ång, saltpartiklar. På några stållen Få ståder i Tyskland kunna måta sig med Halle i qvarterens ö