Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1850, sida 1

patron Wejland betyder den ingenting, tillade vårdinnan. — Såg icke så, afbröt Svenborg, tvårtom kommer det att betydligt inverka på pappas assårer. Han anser sig icke hafva råttighet att disponera öfver mer ån halfva bruket; men om det icke vore för din skull(hon såg oroligt upp till Waldenau) så skulle det icke bekymra mig; men nu får du en flicka med ett vanfråjdadt namn och som troligen aldrig tillför dig ett enda åre, om hon blir din.— -, min goda, dyrbara Svenborg, förjaga alla sädana tankar ur din själ! Om vår herre förlånar mig helsa och krafter, så skola vi nog taga oss ut. Ölverslöd få vi icke; men deruti ligger ingen lycka.— -vart enda af dina ord, svarade Svenborg med hånförelse, år en vederqvickande balsam för mitt hjerta. Men skall du alltid tånka så?— En sådan fråga förtjenar ej svar. Han slöt henne ånnu fastare in till sig. — Men icke kan det bli fråga om att sålja Edshammar?frågade Wendela. — Gud yet huru dermed kan gå, genmålte den bekymrade dottern. -En hugnad ha vi åtminstone haft; allt bruksfolket, som