Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1850, sida 2

—— XVII — r du redan uppe? frågade Beata sin I syster, då denna en morgon i slutet af Juni fullbordade sin enkla toilett. — Jag trodde intet du skulle höra mig,svarade Svenborg, i det hon framgick till Beatas sång. Förlåt, att jag våckte dig. Det år ett rikligt underverk, att jag år uppe före dig.— Ulvad betyder hatten? Skall du gå ut så tidigt? Klockan har ännu icke slagit sex.— Ja, jag långtar ut i den friska morgonluften. Ingen blund har jag sosvit i natt. Gårdagens underråttelser ha hållit mig vaken.— Mamma brukar alltid såga, återtog Beata. att en olycka kommer sållan ensam. Den efterföljes oftast af en ny — och det år nog sannt.— Om jag icke skulle vara återkommen till kaffedags, så vånta icke på mig!— -Hvart åmnar du dig?— -Till tant Wendela. En oemotståndlig långtan drifver mig till henne. Tro icke, att det år för att tråffa Thor, fortfor hon småleende; -han har varit borta sedan i går och återkommer ej förrån i morgon.i