ÖR ET Theologisk afdelning. om uniformer, titlar och bandstumpar. I:sta Art. Vi hafva någon gång yttrat, att fördomar åro slaskedjor. Låtom oss derföre fortsara, att med ordets makt arbeta på lossandet af den ena slafkedjan efter den andra! Många torde tycka, eller åtminstone mot oss anföra, att uniformer, titlar och bandstumpar åro likgiltiga ting, åro obetydligheter, vid hvilka man icke behåfver uppehålla sig, och hvarpå man. således icke eller bår spilla många ord; och torde man sålunda vilja redan ifrån början förekomma all diskussion i frågan. Vi åro deremot af en annan tanke. Vi tro, att uniformer, titlar och ordnar med sina stjernor och band verkligen betyda något; de betyda nemligen slafveri, eller måhånda, hvad ånnu vårre år, slafsinne. Jay de betyda en hel kedja af ondt, såsom högfård, lyx, m. m.; de betyda, de der bandstumparne t. ex., att man år bunden i det onda. Vi hafva i en långre följd af tidnings-uppsatser företagit oss att betrakta åtskilliga politiska frågor från kristlig synpunkt. Månne icke åfven denna fråga låmpar sig för ett sådant betraktelsesått, och månne icke kristendomen verkligen har något stadgande åfven i detta hänseende? I Math. 23: 1. låse vi följande, på grundspråket så lydande: Jesus talade till folket voch till sina lårjungar, sågande: på Mose vstol sitta de skriftläårde och de fariseer. Allt, sä mycket, som de nu tillsåga Eder att hålvla, håller och görer-ed. å. varen undergifne all mensklig ordning); men efter deras gerningar rgörer icke; tv de såga och göra intet. De binda tunga och svåra bördor och lågga på -menniskorna axlar; men med sitt finger vilrja de icke röra dem. Alla sina verk göra :de till att beskådas af menniskorna; de göra sina länkeskrifker lutvårtes sromhetstecken) brevda, och upphöja fällarne på sina kläder (Luc. 20: 46, vilja. vandra uti fotsida kläder), och rålska den fråmsla hlatsen uppå 9 gåstabuden och ruti synagogorne, och hålsningarne på torgen, xoch att kallas af menniskorne: Rabbi, Rabbi. Men I mågen icke kallas Rabbi; ty en år Eder måStare, Kristus; men J åren alla bröder; och kaller ingen (eördig), fader på jorden, ty en år veder fader, som år i himlarne. J mågen ie-ke heller kallas rägledare, ty en år E der vågledare, Kristus; men den störste ibland eder vskall vara eder betjenare; hvilken som sig -upphåijer, skall vara förnedrad, och hvilken vsig förnedrar, han skall varda upphöjd. ) Således hafva Kristi efterföljare, strångt taget, d. S. idealiter r, inga titlar, ingen rang, inga utmärkande drågter. Detta år det kristliga budet i frågan. Så borde det vara! Men den kristna lagen: du skall, år ånnu ej genast den evangeliska kraftens jag rilloch JJag kan:. Når budordet i sin allmånnelighet dfvergår till kraft, når menniskan icke långre står under lagen, utan under friheten, — se då år hon pånyttfödd och en sann kristen. Se vi på flertalet af vår tids så kallade upplyste meniskor, så finne vi med förvåning, att begreppen ånnu åro långt ifrån att vara utredde, tillochmed i de enklaste frågor, sådana ) Rabbir, ,fader vägledare, voro hedorstitlar bland Judarne, och nåmnas hår exempelvis.