Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1850, sida 1

ej ske, då jag nu måste antaga en helt ny sjenstpersonal. Herren vet huru detta, så sent på året skall kunna verkställas.— Men hade det icke varit skål åndå att behålla Änglin2— Nej, vore han ock den enda i verlden, ville jag ej behålla honom, svarade Wejland häftigt. Bullret af en vagn afbröt samtalet; fru Wejland såg ut. Det år min bror, och Jonas år med.— -Ja-så. Jag förstär,svarade Wejland,tidningspaskillet börjar redan operera.— -God dag, bror! började bergsrådet. Det var f-n till spektakel. Jag kunde vål tro, att djefvulskap skulle följa af det der köpet. Gråt inte kåra Gunilda, fortfor han i det han med sin solbrånda hand smekte systerns kind. Tånk icke att jag tror bror Carl om sådane nidingsstycken; men att han år far till pojken, det tror jag.— MVen deruti tror du fullkomligt oräått,afbröt systern misslynt. — -Det kan jag vål begripa att icke du skall veta, och, fortfor han, det förargar mig innerligen, att den der junkern skall bli egare till det ståtliga Edshammar, som i alla tider haft en Wejland till egare. Hör du, bror, saken kan hjelpas ånnu, och ditt goda