Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1850, sida 1

tidningen -presseför d. 7 Mars låstes under rubriken Inga kransar mer! följande varning till Pariserbefolkningen: vi hafva fått veta, att polisen förbereder en falsk folkdemonstration på Bastiljplatsen till nåsta Måndag, en demonstration, som skall gifva regeringen förevåndning till en handling af samma art, som frihetstrådets på St. Martinplatsen nedhuggande. De falska demonstranterna skola angripas, massan skingras, en stor militårmakt utvecklas och immortellkransarne, som folket offrat till frihetshjeltarnes minne, uppbrånnas på öppet torg, likasom fordom de store tånkarnes böcker. Hr Carlier (polispresekten) vill hämnas. — Inga kransar mer! ingen kollision, som kan gifva regeringen anledning att förklara staden i belågringstillstånd! Genom ordningens uppråtthållande under alla omständisheter måste. man bereda friheten seger och tukta vanmakten-. För att skrämma de rike får socialisterna, har reg., bland andra skålmstycken af samma beskaffenhet, betalat några skrikhalsar, får att gå omkring i de mera vålmående qvarteren af hufvudstaden och, ackompanjerade af ett positiv, sjunga en revolutionår visa, hvars refrång har följande lydelse: Krig mot slotten ! Frid med kojorna! Ned med aristokraterna l Utskottet för ett stort republikanskt sållskap af handlande, fabrikanter, husegare, arbetare 0. s. v., har i en af mer ån 6000 personer besökt sammankomst beslutat afsåndandet af en tacksågelseadress till demokraterna inom pressen och nationalförsamlingen för dessas oaflåtliga och oegennyttiga stråfvanden efter praktiska förbåttringar, privilegiernas afskaffande och folkens oafhångighet. Såsom curiosum anmårktes i en valförsamling, att Michel de Bourges, hvilken regeringen ville hafva satt i anklagelsetillstånd, emedan han skulle hafva talat emot egendomen, sjelf har en förmågenhet, af hvilken han drar 50,000 livres årlig rånta. Flera af de skarpaste socialisterna åro likaledes rika mån. Nyligen hafva trenne författare, herrar Chenu, belahodde och Marchal, upptrådt, hvilkas brochyrer, fulla af de skamligaste beskyllningar mot Februarirevolutionens mån, våckt mycket uppseende. De reaktionåra tidningarne hafva gjort mycket våsen af dessa böcker och behagat upphöja dem till värdigheten af historiska dokumenter-. Hår i Sverige hafva Tiden och Posttidningen åfven citerat dem, men visligen glömt tillågga, att Chenu, den ene af de tre ådle försattarne, varit dömd till galererna för mord och rån, att Marchal under Ludvig Filips tid i ett bref till ministern Delessert erbjöd sig att mörda hertigen af Bordeaux mot en viss penningesumma — Delessert var nog hederlig att afslå anbudet och kasta Marchal i ängelse — samt att Delahodde om möjligt år en ånnu större skurk. Herr chenu kan för öfrigt hvarken låsa eller skrifva. Hos allt råttånkande folk i Frankrike står reaktionårernas aktier så lågt som möjligt, sedan de sett sig nådsakade att gripa till dylika låga vapen för sin saks framgång. Militåren har, i likhet med folket, offrat sin gård åt frihetskämparnes minne. D. 10 Mars såg man deputationer från flera regementen, och bland dem många underofficerare, begifva sig till Bastiljplatsen, för att nedlågga kransar vid Julikolonnens fot. Åter har en duell egt rum emellan tvenne folkrepresentanter, Schoelcher, deputerad för negrerna på Martinique, och Pecoul. Anledningen var en ordstrid, som uppstått om det sista valet på nåmnde 0. Pecoul blef lått särad i högra banden; Schoelcher fick, utan alt skadas, fliken af sin halsduk genomskjuten af motståndarens kula. A ——