Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1850, sida 2

Brukspatron W—d, en af Wermlands hittills mest ansedda bruksegare har en långre tid lidit af sinnessjukdom, och anledningen dertill har så vål för hans familj, som för hans bekanta och vånner, hittills varit en mörk, oupplöslig gåta. Men nu har man kommit sanningen temligen nåra på spåren. Genom försåljandet af halfva sin bruksegendom till en f. d. bokhållare, nuvarande bruksinspektor, har han sjelf till allmånt åskådande uthångt skylten, hvilken skamfilar den der hederlige mannen. Får omkring åtta år tillbaka förlorade bemålte brukspatron en halfbror, och från denna tidpunkt daterar sig egentligen hans oförklarliga tilltagande hypokondri. Nu har man erhållit såkra fakta på, att köparen till bruksegendomen år en naturlig son af den aflidne brodern, samt att herr brukspatronen, för att försona ett brodermord, på detta sått velat godtgöra det brott han föröfvat. Sedan långt förflutna tider, har i vår provins W-—dska namnet varit typen för heder, åra och tro. Men nu besannas det gamla ordspråket: det år ej allt guld som glimmar, och vi, samt alla redligt tånkande, nitålska högt får det, att hvarje ulf uti fåraklåder, må framtråda i sin råtta gestalt. En aktad låkare, lår nyligen med yngsta dottern hafva knutit en nårmare förbin