kanske minst våntat detsamma. Lamartine hade med tystnad afhört denna attack mot republiken, hvilken tillika var en omedveten hyllning ät storheten af den makt, som till och med kan tåla smådelsen, utan att på minsta vis lida deraf; men vid de sista orden fåstade sig en utmaning, hvilken upptogs af republikens grundlågg are, den ådle Lamartine, som med sin kånda våltalighet och sin vanliga lugna vårdighet återsatte herr Thiers på sin plats. Se hår hvad han ungefårligen yttrade: Republiken år nog stark och demokratien, vom den icke helt och hållet innehar det nårvarande, åger nog af framtiden, för att kunvna förakta oskadliga epigrammer,. sapplåider på venstra sidan). Det år icke med vepigrammer, som man kullkastar populära vstyrelser, det år icke med fpigrammen som man uppreser fallna monarkier . . (till venvster bravo! bravo) Snillrike mån göra epiogrammer; folken göra revolutioner(nya bravorop) -Jag har icke uppstigit i tribunen för att besvara detta slags argument, ovårdigt talavren, ovårdigt församlingen (bifall). Men, då -jag haft den farliga åran, hvilken jag hvarvken sökt eller konspirerat, (bifall) att under sebruaridagarne befinna mig på brchen, samt rår vittne till de fortsatta stormar, hvilka denna stora, minnesvårda revolution fram:kallar ånnu i dag, aftonen före dess årsdag ... (bravo! till venster) en dag, som, om sden icke befaller att qvåfva en aktningsvård saknad, åtminstone bör anbefalla oss en vördnadsfall tystnad (till venster bra! bra! rbuller till höger) skulle Jag anse mig för den siste, den uslaste af mån, om jag oanmårkt låte passera det yttrande, som blifvit uttalat, voch J sjelfve skullen fördöma mig om jag lemnade det utan protest, utan förklaring voch utan åtskillnad .... Olycksfulla dagar! Ja! de dagar, då blod flyter, åro alltid olycksrfulla, jag talar icke om dem; men de dagar, srån hvilka republiken och demokratien utgått, kallar jag inför det nårvarande och framtiden årofulla dagar för folket. (Stort rbisall från venster, buller från höger.) Jag har till och med den såkra Ööfvertygelsen, ratt icke blifva motsagd af sjelsve herr Thiers, rdå jag vågar påstå, att under dessa årofulla adagar folket, efter erhållen seger, har förvvånat och slagit sina fiender med sin kraft voch sitt ådelmod (bravo till venster, buller utill höger). Salen fylles af ropen: -Lefve vrepubliken!Dagen efter republikens årsdag spridde sig hastigt ett rykte, att alla de kransar af eterneller (öfver 900 till antalet) hvilka pieteten eller enthusiasmen samlat på revolutionshjeltarnes hviloplats vid Bastiljen, blifvit under natten borttagne. Ett råttvist och högljudt missnöje yttrade sig i följd håraf Öfver allt. Snart var platsen öxersull med solk, och en emöt nåra att utbryta. Folket, som icke sjelft hade något att gifva, gick upp i de kringliggande husen för att genom grannarnes frikostighet kunna återinköpa nya kransar. Hela qvarteret bidrog gerna härtill; flera personer gåfvo ånda till 5 francs hvardera. Följden håraf blef naturligtvis, att, några timmar derefter, voro såvål foten af kolonnen, som trappstegen och staketet vida ymnigare, ån förut,