Uvad kan det vara? (Svenskt original af en Wermländska.) (Forts. från N:o 59.) — -Den kånna alla, som hafva hunnit något stycke fram på lefnadsvågen,genmålte han allvarsamt; -men jag tycker i allmånhet icke om att -predika, och föga utråttar man dermed. Det var icke heller min mening, med detta besök, utan helt enkelt att bedja frun icke lågga för mycket på sinnet den missråkning, vi alla tre gjort. Att det nu kostar på honom år otvifvelaktigt, men såsom jag uppfattat hans lynne, måktar det inga djupare intryck, och tiden skall, som jag hoppas snart nog, låka hans sår.— 0 nej, nej! då skall han icke det ringaste brås på hvarken fåderne eller möderne.— Det tror jag icke heller han gör; men hvad fådernet betråssar, så har han just ingen beståndighet att årfva.— vDet vet ni icke. utropade hon vildt.det skulle jag båttre ån någon annan kunna motsåga.... Om det vore en son, tillade hon vekare, tror jag icke, att ni så lugn skulle se hans lycka bortkastas.