2— — land, som n öppnade grindarna till hennes lilla område., gå upp för gården, in i förstugan. Hon förestållde sig, att besöket var åmnadt mamsell Dahl, men huru stor blef ej hennes förvåning, då han intrådde i hennes rum. — -bet var rart få den åran se hr brukspatron,yttrade hon. Förlät om jag vågar fråga, om ej herr brukspatronens besök har en serskilt orsak?— Fru Kron har kommit sanningen temligen nåra. ... Jag vet, att fru Kron kom hem i går eftermiddag, o och kan således ej kånna, hvad som under tiden förefallit.— o, jag vet allt,svarade hon håftigt. — Redan? Nog finnas nyhetsrapportårer hår i trakten, märker jag. Fru Kron vet således, att Williamson tillhandlat sig halfva min bruksegendom, och huru hårmed tillgått, torde frun måhånda ana. Hastigt undandrog han sina hånder, som hon ville trycka till sina låppar, och ögonbrynen rynkades i det han sade: Min skuld till honom har jag godtgjort, på mina egna barns bekostnad, och kanske åfven på min heders, ty i följd deraf komma såkert många rykten i omlopp; men det år lika mycket; jag har gjort, hvad jag varit pligtig att göra — ingenting mera. — Efter fru Kron kånner allt, så år det troligen åfven bekant, att min dotter, Svenborg,