Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1850, sida 2

— -Nej; det gjorde han icke, svarade han henne slutligen, -dertill år han för god, får råttånkande. Dock skall hvarken han eller någon annan få veta det genom mis.Efter ett litet uppehåll sade han: -Faderlös år han likvål icke, ty om hans egen far lefvat, hade han ej kunnat ålska honom mera, ån jag ålskar honom.Den båttre kånslan blef nu får en kort stund hos fru Kron den rådande; hon nedföll på sina knån med utropet: -Jag vet det!. — meyäka motsågelser i menniskohjertat,tånkte Wejland får sig sjelf. -Inom några dgonblick framstålla sig två så olika gestalter för mina ågon. — -Stig upp fru Kron,yttrade han högt, denna stållning passar er icke, men måhånda ånnu mindre den, ni nyss företedde. Det förefaller mig, som om tvenne andar, en god och en ond, skiftevis styrde ert hjerta. Öfverlemna er åt den förra,tillade han mildt, -icke kan det vara någon sållhet att låta sig ledas af en furie.— -bDet år ringa konst att predika, når man ej kånner passionernas magt.orts.) gnni ttttcw;.7-7.s FWFWWm