Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1850, sida 1

—h—k—f—k—k—k— — —:—?——— ring genom eld, jordklotets remnande genom sin inre glödande massa, eller dess tillkomst genom det förskråckligaste af elementers rasande, allt tillintetgårande och upplösande kraft. Utan att hafta sett det, skall ingen kunna göra sig ett nårmare begrepp om ett sådant skådespel. Himmel och jord bilda ett eldfärgadt haf, marken darrar af inre konyulsioner, dånet från berget liknar den förfårligaste åska; dessemellan hör man det hemska ljudet af det nedduggande fina askregnet och den frambrytande lavaströmmen, blandadt med suckarne från fallande tråd och braket från instörtande murar. i Likasom tusen andra skådelystna for också jag i förgår afton ut till Torre dellAnnunciata och derifrån öfver Bosco Reale ut till skådeplatsen för hårjningen. Oupphörligt korsade hvarandra vagnar på de trånga vågarne, der försigtigtvis talrika patruller och karlar med facklor voro uppställda, för att förhindra olycksfall i de trånga, mörka och smutsiga hålvågarne. De flesta vagnar, fotgångare och ryttare voro åfven försedde med facklor, så att under andra förhållanden endast den ofantliga mångden af sådane skulle erbjudit en skön anblick, men i nårheten af det eldsprutande berget, som dock gjorde kontrasten mot mörkret ånnu större, togo de sig ut blott såsom små obetydliga lampor. Ibland i intråffade, att långa rader af de bekanta, höga tvåhjulade Corricoli mötte hvarandra på de trångaste delarne af de dessutom mycket dåliga vågarne, så att det var omöjligt att vika undan. Då fick man höra en döfvande koncert, sammansatt utaf bullret från krossade hjul eller andra vagnsdelar, af eder och förbannelser på alla främmande spräk — i synnerhet frän Fransmån, hvilka voro talrikast representerade, ehuru åfven ganska många Tyskar och Engelsmån voro tillstådes — af kuskarnes skrik och skymford, soldaternas och polisbetjenternas larm och fruntimmernas ångestrop. Håstarne måste stundom frånspånnas och vagnarne slåpas åt sidan af vågen, tills det åter fanns plats att komma fram. Ändtligen kommo vi till hårjningsorten; allt rödare och mera blåndande blef skenet från den glödande massan, tilldess vi kommit till det stålle, der eldströmmen genomskår vågen och från hvilket den framtrångt omkring 1 (tysk) mil vidare. Den bildade der en kompakt glödande damm af omkring 15 till 20 fots djup och 1 mils bredd; och under densamma var det herrliga, sruktbara, af vinberg och åkerfålt betåckta landskapet försvunnet. Den lilla sörsamlingen St. Mauros kyrka hade samma afton störtat tillsammans och försvunnit. Af palatset Spinelli qvarstod blott en enda hufvudmur, uppskjutande ur den glödande massan, och snart försvann åfven den. De höga, af rankor omslingrade almarne liknade, bredvid strömmen, brinnande tåndstickor; de nedbrunno eller tillsammanstörtade under sin egen tyngd, såsom korthus. Den anstållda skadan år utomordentlig och de sitt hem och sin egendom beröfvade innevånarnes öde beklagansvårdt.En enda förlust våckte intet medlidande, utan tvårtom allmån skadefröja; jag menar jesniternas råktiga besittning, som var en af de första offren för lavaströmmen och inom en timmas tid var förvandlåd till ett glödande stenfålt. De flesta åskådarne sållde