Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1850, sida 1

sågt at råddhåga cller okunnighet fick sålla; ; att husbonde eller matmoder, som låt sortskaffa dylika budskap genom personer under femton år, skulle straffas på förenåmnda sått, och barnen efter omståndigheterne vid tingsrätten med ris allvarligen agas; att om allmoge på sådana oloslika bud samlades, borde de anses och strafsas som upprorsmän; och att kronobetjent, som i olosliga årenden utfårdade budkaflar, skulle strassas med lifvets förlust. Utan att beståmdt upphåsva sistanförde Kongl. förordning, blef det, genom Kongl. kungörelsen d. 26:te Nov. 1816, menighet srän en eller flere socknar eller hårader tillåtet att sammantråda för att Öfver gemensamma angelågenheter rådplåga, dock med villkor, som, vid böter af femtio till trehundra riksdaler, ej fick uraktlåtas, att påskrift å kungörelsen om dylik sammankomst borde tagas af kronofogde, hvilken ock var skyldig öfvervara sammankomsten. Nu anförde författningar, hvilka samtlige blifvit uti ingressen till den nya lagen förklarade för upphåfde, voro isynnerhet vidhåftade af tvenne bristfålligheter. Ehuru straff visserligen voro stadgade för anstiftande af och delaktighet uti uppror, lemnade likvål beståmmelserne derom icke rum för bestraffningens låmpande efter beskaffenheten af sörbrytelsens flerfaldiga arter och uppfyllde således icke råttvisans fordringar, hvarförutan alla lagbeståmmelser saknades för de håndelser, då en folkmångd antingen samlades i upprorisk afsigt, men utan att begå våldsamheter, eller, utan sådan afsigt, kom tillhopa, men likvål störde allmån eller enskild såkerhet. Men, ehuru denna brist var mårkbar, var det likvål isynnerhet saknaden af föreskrifter om de åtgårder, som borde tillåtas för afvårjande och stillande af ifrågavarande oordningar, som i hög grad framstod. Huruvida det lyckats den nya lagstiftningen att afhjelpa berörde ofullkomligheter vilje vi nu undersöka. Till en början torde såsom förtjenst anmårkas, att den nya förordningen uppdragit en beståmd skillnad emellan uppror och upplopp. Uti begreppet af begge dessa brott ingår, att de brotislige utgöras af en i lagstridig afsigt samlad folkhop; hvaremot berörde förbrytelser sinsemellan äro skiljaktige derutinnan, att upbror, fsörutsåtter dels att afsigten år mera förut öfverlagd och dels att densamma har till syfte att på ett våldsamt sått störa utöfvandet af den verkstållande makten i samhållet; då åter upploppet mestadels har en tillfållig grund och endast utgår på att, medelst högst otillbörliga yttringar mot nåmnde makt, störa lugnet och den lagliga ordningen. Denna åtskillnad af ifrågavarande tvenne förbrytelser anträslas uti 1:ste och 7:de SS:ne af förordningen; af hvilka den förstnåmnde, för att karakterisera uppror, har följande lydelse: Samlar sig folkmängd tillhopa, och lågger det uppsåt å daga, alt med förenadt våld såtta sig upp emot rerkslällighet af offentlig myndighets bud, eller att den till någon embetsätgård tvinga, eller att för sådan ätgård hämnasv: hvaremot den sistnåmnde för att beståmma begreppet upplopp, nyttjar dessa ordalag: samlar sig, folkmångd tillhopa och störer lugnet eller allmånna ordningen, utan att dock ligga då daga