Landsorten. CARLSTAD den 2:dre Mars. Sammandraget af uppbördsjournalen vid Carlstads hamn och kanal för 1849 utvisar att under nåmnde seglationsär Carlstads hamn och kanal varit besökt af: ångbåtar 43, seglande fartyg 298, elfbåtar 718; summa 1,059 st., samt med samma fartyg dels ankommit och dels afgått följande: tackjern 3,368 skep. 12 lisp. bergsvigt, jerneslekter 29,424 skep. I lisp., plankor 32, 182 tolster, bråder 12,329 d:o, sågblockar 10,432 d:o, bjelkar 2.350 st.; spannemäl och mjöl 4, 823 tunnor; Sill 7, 175 d:o och salt 5,311 d:o, jemte diverse köpmansgods, hvarföre intraderna tillsammans uppgått till 5,861 rdr 43 sk. 6 rst banko. Dessa, som för 1848 utgjorde 5,190 rdr 34 sk. 10 rst., hafva alltså under året ökats med 677 rdr 8 sk. 8 rst. banko, oaktadt den betydliga nedsåttningen i afgiften för trånvaror, som under året vidtagit. Huru mycket rörelsen vid Kanikenåset i sjelfva verket ökats, synes lått af följande summor: jerneffekter 1.800 skep.; plankor och bråder 23,900 tolfter (mer ån dubbelt;) sågblockar 4,400 tolfter; bjelkar 2,000 st.; sill 2.347 tunnor; salt 1,900 o. s. v. Hufvudsakliga anledningen till trafikens så betydliga förökande ligger dock egentligen deruti, att herrar Dickson Comp. flyttat sin trafik från Skoghall till Kanikenåset. (W. K.) JÖNKÖPING d. 5:te Mars. Vid hemmanet Bredaryd Lunden i Bredaryds socken har bland hornboskapen utbrustit en sjukdom, som befaras vara den elakartade lungsjukan och af hvilken 5 kreatur voro sjuka och 2 dått. Låkare hafva till stållet afrest för att undersöka förhållandet. Natten till i går nedbrann den staden tillhöriga s. k. Prostqvarnen vid Dunkehalla ström. Huru elden uppkommit, år ånnu obekant; men det hviskas om mordbrand. våderleken har långe varit vårlik med nederbörd af snöblandadi regn, och isarne börja blifva osåkra. Ännu i Lördags körde man öfver Munksjön; men i går syntes ingen fårdas deröfver. I går eftermiddag snögade det starkt. CALMÄR d. 2:dre Mars. Sundet år nu öppet straxt utanför hamnarne till Dåderhultsviks och Påskallaviks köpingar. WISBY den I:ste Mars. Sistlidne tisdagsafton och derpå följande natt upplefde vi hår ett af dessa förfårliga natur-upptråden, om hvilka man enligt den gamla sagan kunde vara hågad att tro, att Stormguden lösslåppt alla sina fångslade andar. På förmiddagen var vådret klart och vackert, med nåstan blida sydvestliga vindflågtar, men sednare på dagen sprang vinden på nordvest och nordlig med nåstan orkanlik storm och yrsnö. Det hemska mörkret, som dock fram på natten aflåstes af ett vexlande (mellan stormmolnen framlysande) månsken, och hafvets öfverallt förnimbara våldsamma brusande och sjudande, samt den öfver hafvet med obeskrisligt hvinande och dån framrusande kalla stormen — allt detta tillsammans bildade ett nattstycke af dysterhet och fasa. De nedpiskande snöhvirslarne gjorde snart allt fårdande på gator och vågar åfventyrligt. De inblåsta fönstren, de afblåsta takpannorna, de kullblåsta planken m. m. voro nu tilldragelser af ingen betydenhet emot andra rysliga olyckor, som timade denna natt. På vågen mellan Wisby och sitt hem i Vesterhejde, omkom arbetskarlen Klintberg, hvars lik vid den följande dagens snökastning hittades i ett dike vid de så kallade Djupqvier, bredvid de oxar, han kört, och hvilka stela af is till hålften stodo inyrade i snön, med tillfrusna ögon. Liket infördes till staden, men de af v. stadslåkaren d:r Reuterman gjorda råddningsförsöken blefvo fruktlösa. Oxarne deremot repade sig snart. Klintberg och 2:ne andra arbetskarlar, hade med 3:ne par dragare till staden inI