till konungens besallningshafvandes förordnande öfver lemnad, men bemälde Homeijer, hvilken angifvits susom vådlig för allmän säkerhet, icke har kongl. M:ts nädiga tillstånd att här i riket vistas samt dessutom härstädes saknar laga försvar, utväg till loslig sysselsättning eller egna tillgångar för sitt uppehålle; alltså, på Kongl. Maj:ts samt dragande kall och embetets vågnar, år till alla vederbörande, som å resande hafva uppsigt, inom lånet min befallning och utom detsamma min begåran, att de låta bemålde Homeijer, som förständigas att genast öfver Jönköping, Helsingborg, Helsingör Köpenhamn, Hamburg och Rostock återvånda till Stralsund, der hans föråldrar uppgifvits vara boende, och inom 24 timmar efter ankomsten dit för vidare förordnande anmäla sig hos vederbörande polismyndighet, samt för bestridande af reseomkostnaderne med detta pass emottagit 6 rdr 32 sk., å landskansliet i Jönköping åger uppbåra 16 rdr 32 sk. och hos borgmåstaren i Helsingborg 33 rdr 16 sk., allt banko, med begagnande af gåstgifvareskjuts, fritt passera; åliggande det Homeijer att inom fem dagar efter emottagande af detta pass, som gåller blott för den anbefallda resan, vara utom detta rikets grånserLinköpings slott i landskanliet den 23 Januari 1850 (femtio.) På landshöfdinge-embetets vågnar, i Gustaf NVorden. Fr. Holmqvist. 1850 den 11 Februari uppvist å å landskansliet i Jönköping och basshafvaren förelagd att genast begifva sig å våg till Helsingborg, hvarest han bör inträffa inom fem dagar hårefter. Till resekostnaders bestridande har passhafvaren hår uppburit tjugutre rdr 16 sk. banko. Utsupra Ex officio, C. O. Brorström. Om denna förpassning och dess utfårdande yttras i en skrifvelse från Jönköping följande: Hårjemte sänder jag dig afskrift af landshöfdingeembetets i Linköping pass för Frans Fredrik Homeijer, ett dokument, som gifvit mig med flere -hedningarhärstådes en försmak af den kongl. ryska kristlighetens omsorg om invårtes lugn och rolighet! Afskriften år gjord efter den afskrift, som finnes i -Götha hofrått vid Homeijers den 14 Febr. ingifna besvår. I Nu några upplysningar, för hvilkas rigtighet jag kan ansvara: l Homeijer har några månader i slutet af förra året förestått landtbruk i JöÖnköpingstrakten. Intet klander mot hans uppförande har hår egt rum. Enligt i transumt företedda bref, deraf åfven afskrifter kunna fås i hofråtten, I har han haft anbud af baron Reutersköld på Ulfåsa i Östergöthland och R. Hennings på Nohlhaga i Ålingsåstrakten att biträdadem med landtbruksgöromål. Personer, som hårstådes umgåtts med honom, berömma honom såsom human och anspråkslös i sitt våsende, och jag bör tillågga, att jag sjelf, som en gång varit i hans sållskap, funnit honom vara icke endast stådad och hygglig i sitt sått att vara, utan åfven, etter hvad nogsamt kunde inhemtas, en mer ån vanligt instruerad, ung man — ett omdöme, som jag tror ingen af dem som hår lårt kånna honom, skall Jifra. Nu torde jag åfven böra bifoga nägra berättelser i åmnet. H. såger sjelf (i besvåren), att han våren 1849 med preussiska regeringens pass anlåndt till Motala, der hans föråldrar den tiden sig uppehållit och två H:s bröder ånnu åro bosatte. Fadren såges haft en landtegendom vid Motala. Denne sonen förmodas hafva kommit i arfsgrål med bråderna, som innehafva fadrens egendom. Reflexionerna torde lått kunna vara gjorda. Jag vill blott peka på ett par. omståndigheter; ty det år ej godt att tiga, når man ser en fråmling i vårt såstlria Sverige handteras så och förpassas på det sått, att han i Preussen troligen kunde vånta sig ohyggligt sångelse vid framkomsten. Man svåsvar i ovisshet om, antingen landshöfdinge-embetet handlat enligt föreskrift från högre ort, och således någon politisk skuggrådsla varit orsaken till våldet. (Den år då vårre, ån den rädsla, som skapade Marsupproret i Stockholm) eller om våldet kommit från landshöfdinge-embetets egen inneboende kraft, och medarfvingarnes påkånningar. Det såkra år, att mannen haft preussiskt pass, och att detta pass varit (enligt föreskr. i k. söro. den 28:de Nov. 1844) försedt med päskrift af svenskt diplomatiskt ombud eller konsul, år klart deraf, att mannen eljest icke vid första framkomsten kunnat mottagas i riket. Vederbörande hafva således handlat sårdeles våldsamt, lagstridigt och utan aktning för eller kånnedom af nyssnåmnde kongl. sörordning. Yttrandet, att Homeijer (en utlåndning!) skulle i vara försvarslös, år — -försverslöstaf ett landshöfdingeembete. Man hade bort ge honom nytt pass, når det andra utlöpte; men man har i stållet tagit hans pass från honom. (Hofråtten, der Homeijer besvårat sig, fann årendet ej tillhöra dess pröfning, och hårom år intet att såga. Någon skiljaktighet ågde visserligen rum: ett par ledamöter ville upptaga och kommunisera besvåren med landshöfdinge-embetet och jag tror en ledamot el