N:o 56. AE ä 54 De norrska arbetareföreningarnes petition till Konung oscar IX). Torparne. Det finnes hår i landet en talrik klass af medborgare, hvilken lefver i synnerligt oblida omståndigheter, en klass, som nåra nog år lika olycklig som stattorparne i Sverige. Denna klass utgöres af de s. k. torparne (Huusmend). Ursprungligen har torpareklassen tillkommit för att sörskassa de större jordbrukarne en ståndig arbetsstyrka; men under tidens lopp hafva stora afvikelser egt rum från detta ursprungliga syftemål. I Når man ser, att denna klass af statsborgarne i nårvarande stund råknar icke mindre an 79,126 personer, under det att antalet af gårdsbruk, som erlågga 2 skattedaler och deröfver, endast uppgår till 42,000, så kan enhvar, som har aldrig så liten kunskap om stållningarne på landsbygden, inse, att ett betydligt missförhällande eger rum; att hår måste sinnas en stor mångd gårdar, som dels utan minsta nådvåndighet hafva omgifvit sig med torpare, dels antagit dem till ett antal, som på intet sått år afpassadt efter jordbrukets behof. Detta år ett fel af mycket betånklig beskaffenhet. Denna beklagansvårda klass, hvilken förordningarne af den 29:de April 1752 och 29:de Juni 1792 förgåfves hafva sökt skydda, besinner sig nu nåstan ösfverallt i sådana omståndigheter, att den, i håndelse af en intråffande missvext eller stagnation i arbetsförtjensten, antingen faller fattigvården till last, eller ock öfversvämmar ståderne för att söka arbete, hvarigenom åter dessas allaredan tillråckligt talrika ståndiga arbetsstyrka naturligtvis ånnu mera blir att beklaga. Torpareklassen befinner sig thyvårr aldrig i en sådan stållning, att den kan sörja för sina barns framtid. Den såtter följakteligen icke några lyckliga menniskor, utan endast nya korsdragare in i verlden. Såsom E. M:t låtteligen sjelf inser år detta en hufvudolycka, som Statsstyrelsen bör söka afhjelpa. Den har åfven allaredan varit föremål för den allmånna uppmårksamheten och var hemstålld till behandling af det i Christiania sistförslutna sommar hållna landtbruksmöte, ehuru den då af brist på tid, thy vårr, icke kom under diskussion. Det gifves utan tvifvel flere sått, på hvilka olyckorna för samfundet och torpareklassen kunna afhjelpas och förebyggas. Genom att efter hand minska torpareklassens antal och deremot befråmja dess medlemmars uppflyttande i den sjelfståndiga jordegareklassen; genom att båttre ordna förhållandena mellan jordegaren och torparen, och genom att införa och uppmuntra passande binåringar, antaga vi, att i detta fall mycket skulle vinnas. Utan att göra något ingrepp i eganderätten tro vi, att det till afhjelpande af ifrågavarande landsförderfliga missbruk skulle vara ett verksamt medel, om detgenom en förordning blefve beståmdt, att torpare, hvilka hådanefter antagas, icke kunna falla kommunens fattigvård A till last, utan skola försörjas af vederbörande I jordegare. : I o 2 På detta sått skulle man, genom att ge? . nomföra en i sig sjelf rättvis princip, Jör framtiden förebygga många stora olyckor. Verkningarne af ett så beskaffadt lagstadgande skulle blifva den, att torpareklassen under tidens lopp skulle minskas, i stållet för att ökas, hvilket vore lika vålgörande både för staten och menskligheten. I Så, som våra förhållanden på landet nu åro beskassade, hvilar kommunernas sattigförsörjningsskyldishet på en helt och hållet origtig princip. Vi hafve ådagalagt, att det hår i landet sinnes 40,131 jordlågenheter, som i utskylder betala mindre ån en skattedaler, och 28,652 d:o, som i utskylder betala mindre än 2 skattedaler, eller tillsammans 68,783 jordl ågenheter (Brug) af hvilka såkerligen icke 3, har en torpare. Dessa stackars små jordeg are, som hafva mer ån nog med att kåmpa för sitt eget lissuppehålle, belastar man alltså med skatter, emedan de större jordegarne af vinningslystnad antaga ett stort antal torpare. I mnnn. Ar arr AA 2? AA 3 Aa och en