Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1850, sida 1

————— — nor, söka och sinna en tröst och ersåttning sör selslagna förhoppningar. Och dock år ingen föreställning mera oriktig. Hvad Bethanien t. ex. angår fordras det för antagande i denna diakonissanstalt en tillråcklig kroppshålsa. Visserligen varder ej så stort afseende fåstadt på kroppens styrka; men der måste dock finnas nådig kraft till uthårdande af de anstrångningar, som med diakonisstjensten åro förbundna, Derföre kunna personer, hvilka åro sjukliga eller hafva kroppslyten, ej utan skada för sig sjelfva öfvertaga diakonisskallets pligter och skola deri erkånna en vink af Herren, att han ej dertill beståmt dem 5). Önskansvårdt vore det åfven, om i betyset öfver uppförande och karakter inslöte först och fråmst, om de sökande åro arhetsamma och fördragsamma, men åfven om de åro fria från benågenhet till vemod (Träbsinn) eller omåttlig kånslosamhet (nbermässige Empfindligkei) ). Jag såg 3:ne af de hår tjenande diakonissorna; de buro prågel af hvad de voro: fruntimmer, som i högre samhållskretsar njutit den mest vårdade uppfostran; vana vid det ådlaste sått att vara, men som derjemte låtit dessa lyckans och bördens förmåner helgas af evangelii kraft. Föreståndarinnan, en sröken von Ranltzow från Mecklenburg, hade af konungen sjelf blifvit vald och tillsatt. Hon bestyrde med manligt vett och moderlig ömhet allt, som rörde anstalten. Hos henne skulle alla anmäla sig, hvilka sökte intråde; hon emottog och utgaf alla penningar, hvilka för anstaltens behof kråfdes ur statskassan, en icke så liten summa, 24,000 Thlr årligen. Månatligen granskade en af regeringens medlemmar råkenskaperna, hvilka, med Fulljelp af en bokhållare, hon också sjelf förde och ansvarade för. Anstalten har under de 2:ne år, den varit öppnad, kostat så mycket derföre, att inråttningen af det hela år lika kostsam, om der åro få eller fårre sjuka. Då antalet (350) blir fullt, och flera diakonissor der blifva anstållde, kommer dem att kosta föga mera. Diakonissorna hafva dock ingen lön; icke en gång resekostnaderna till och ifrån anstalten ersåttas. Endast kårlek för saken mäste vara bevekelsegrunden. Dock sörjer anstalten för tillfredsstållande af alla lifvets nödiga behof, klåder, mat m. m. På ett år förpligtar sig diakonissan att tjena denna eller någon annan likartad anstalt, att gå hvart hon kallas och återkomma, når förvaltningen så för godt finner. Under prösningsoch bildningsäret erhåller den intrådande dock icke mera, ån fri undervisning, husrum, värme och kost. Du frågar nu: hvad göra dessa diakonissor, huru tillbringa de sin dag? Tånk på 350 sjuka och kom dervid ihog, att dessa unga fruntimmer icke hafva några kammarjungfrur, som klåda och uppassa sig och sitta vid de sjukas sångar, utan att de göra allt detta sjelfva. Dertill hafva de några timmar om dagen undervisning i sjukvård, kristendom och användande af de enklaste medlen i medicin. Huru omsorgsfull man år i valet af dessa de lidandes sanna vånner, kan inses blott af den omsorg, med hvilken man underråttar sig om deras stållning och lynne, innan de antagas. Der efterfrågas nemligen: -hyilka åro edra föråldrat och hvar och når åro de födda? Hvilka intryck ifrån föråldrahuset hafva hos er djupast inpråglat sig? Hvilken uppfostran har ni njutit, hvilka böcker har ni låst och af hvilka ibland dem har ni funnit eder mest tilltalad? Huru långe har ni Haft i sinne att intråda i diakonissanstalten och har ni derunder sökt att låra kånna Guds vilja? o. s. v. Fortsättes). ) :te vilkoret för inträde i Diakonissenhaus Bethanien zu Berlin. M) 4. Je vilkoret får inträde i den nämnda giaka.