Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1850, sida 2

Ställningen i Frankrike. (Ur Daily News.) Det år endast allt för sannt, att det nuvarande regeringssystemet i Frankrike icke kommit alls någon våg med lugnets och ordningens definitiva belästanae i detta land. Det har icke tillfredsstållt något parti, någon klass, något måktigt interesse, eller någon stor afdelning af den allmånna opinionen; och likvål har regeringen, det skall Gud veta, varit tillråckligt strång, reaktionär och konservativ. Allt hvad som kunde göras för att låta sabelvåldet triumfera, förstora polisens inflytande, smickra och betrygga de rike och undertrycka de fattige, åfven i deras opinioner, det har blifvit gjordt. Aldrig var byråkratien mera despotisk hemma, eller diplomatien mera absolutistisk i utlandet. Statskassan har varit vål fylld, arm6en sulltalig, styrelsen utrustad i fullt mått med makt och styrka. Aldrig hade en verkstållande makt i större grad till sitt förfogande medel och utvågar att föra en kraftfull regering. Hyarsore år den då så Svag? Jo, emedan den år totalt renons på principer. Men dessa anklagelser för svaghet och missI lyckade försök att regera i Frankrike få icke så förstås, att vi tadla Louis Bonaparte berSonligen, eller icke ens hans ministrar. Youis I Bonaparte har till den grad uppfyllt sin röl som chef i ett konstitutionelt samhålle, att han obetingadt fogat sig efter majoritetens i den lagstiftande församlingen önskningar och ingisvelser. Han trodde sig skola finna kraft och visdom der, ibland hela skaran af parlamentariska och embetsmannastorheter, och han har utråttat deras befallningar både hemma och utomlands, samt blott högst sållan tillåtit sig några afvikelser eller invåndningar. Likvål finna vi, att han icke tillfredsstållt dem; de hafva hvarken varit måktige eller villige att befåsta hans regering både verkstållande makten och majoriteten af den lagssistande makten komma imellertid allt mera i en falsk position till landet, blifva allt mera föraktade och nödsakas hvarje dag allt mera bero af militårens understöd, åfven för den hvardagliga ordningens och lugnets uppråtthällandeDet onda, som förlamar makten och hindrar Frankrikes framåtskridande år helt enkelt en fullkomlig olikhet i sympathier, interessen, syftemål och idcer emellan de högre och lågre klasserna. bet år verkligen ett förnyande på en ofantlig theater af denna strid emellan patricier och plebejer, hvilken drånkte Rom i blod och dess historia i brott. Lyckligtvis saknas i Frankrike några af forntidens förvårrande orsaker. Det finnes ingen i religiösa fördomar rotad kastskillnad, under det att den stora skillnaden består i ega något och icke ega något, hafva inflytande och icke hafva inflytande; hvardera af dessa samhållsafdelningar hyser en social och politisk tro af egen karakter, och rakt motsatt den, som hyses af den andra. För denna sakernas stållning tjenar det till intet att tadla de lågre klasserna och deras uppviglare och apost