en bedjande blick fattade han sina tillkommande svårföråldrars hånder, som han förenade i sina, och jag får såga fader och moder . . 2. — olcke förr, ån Berndt Williamson år hemkommen. Sedan han afhört sitt åde, må eder förlosning få vara öppen för alla. Men tala icke om bröllop på ett par år ånnu.— Ahvarföre icke? frågade Waldenau med en anstrykning af håftighet. — -Derföre att en distriktlåkares vilkor icke tillåta honom att föråndra sitt ungkarlslif, och jag har sagt, att Svenborg icke, medan hennes föråldrar lefva, har annat, ån ett litet vål ordnadt bo, att vånta då hon gifter sig. Når du så nyss fått befordran, kan du ej tånka på någon annan; men framdeles kan QMu söka dig plats som brunnsintendent, stadslåkare m. m.Icke detta moln på din panna, inföll Svenbors i det hon ömt nårmade sig till honom. -Förlofningstiden — så har man sagt mig — år den aldra ljufvaste. Vi ha ju hvarandra redan nu; åro såkra på vära ömsesidiga kånslor; bår icke detta vara oss nog?tillade hon, i det hon sakta besvarade hans handtryckning. — -Pappa,fortfor Svenborg, våndande sig till sin far, sör Anna vill jag dock genast beråtta det?