A ä ä — nyttiga. Det passar vål icke bra in med den undersåtliga principen, ratt lyda, tiga och dör; men detta kan vål ej heller vara Bores politiska mål för folkens begrepps-utveckling. Lika modlös, ehuru beklagligen icke i allt lika ogrundad, år Bores-åsigt om hvad han kallar den rullra-radikala pressen(förmodligen densamma, som man nu för tiden eljest kallar den kommunistiska och den socialistiska). Boresynes sjelf inse, att denna press uppstått efter utlåndskt mönster, söljd af folkrörelserna 1848, och han såger, att de ultra-radikalas ålverdrifter och orimliga, mot samhållsordningen fiendtliga låror icke borde uppskråmma dem, som åro verkliga vånner af folkfriheten, och som på de förnuftiga och praktiskt verkstållbara reformernas våg önska att föra vårt land (folk?) framåt i andlig utveckling och materiel förkofran. Men det har åndock förskräckt Bore, att det äckliga ordsvamlet af illa hopfogade och osammanhångande tyska och fransyska phraser, som båst förråda sin fullkomliga olåmplighet för Sverige derigenom, att de icke kunna rått öfversättas och göras begripliga på svenska, vandrat öfver i en och annan landsorts-tidning, och emedan det varit fritt från orthograsiska och grammatikaliska bockar, erhållit vitsordet vålskrifren artikel. För vår del åro vi benågna att dela -Bores trygghet för kommunismens och åfven sjelfva socialismens (sådan den ånnu uppfattas och predikas) förvillande verkan på svenska folket, och detta till och med i den grad, att vi nåstan anse horesuppmaning till den liberala presen, att göra affår deraf, öfverslödig. Men vi kunna icke förundra oss öfver, att af 70 till 80 tidnmgar i landet några uppstått såsom organer för åsigter, som långe oredigt och butveckladt funnits hos mången, och som, derest man icke vill vara ohillis eller befallande öfver folkets tro och tånkesått, måste anses såsom ett slags nödvåndig följd af sjelfva den religiösa känslan, då samhållsformerna icke stå i rigtig öfverensståmmelse med densamma. Vi finna helt naturligt, att en och annan tidning, hvilken icke ånnu för sig utredt förhållandet, anser sig till och med höra låta sin publik kånna de nya satsernas beskaffenhet, samt uttrycka sin opinion en opinion, hvilken, såsom vi nåmnt, kanske finnes mera utbredd, om ock vacklande och oredig, ån Bore-synes förestålla sig! Det år just derigenom, att denna opinion bringas till försök att ordna och sammankedja de satser, hvarpå den skall stödja sig, som den båst öfvertygas om omöjligheten deraf, på de iverkstållbara resormernas väg:; och då vilje vi hålla tio mot ett, att opinionen gilver den del af satserna på båten, hvilken nu sörskräcker så många och åfven fördystrar vBores-sinne. Då käre -Bore-bortsofras det overkstållbara, och hvem vet, om man ej då skall sinna, att i den skrofliga snåckan, som under årtusenden legat pöraktad vid stranden af generationernas flod, döljes den herrligaste perlan för de jordiska samhållenas krona? Icke bör de t rå och yrande stråfvandet, att på materiel våg framtvinga ett båttre samfundslif för den stora och onekligen oftast lidande, nedtryckta massan föresalla så underligt, då man ifrån samhållets höjder med förakt och bitterhet behandlar dess helt naturligt ofullkomliga och orediga försök, att på den intellektuella vågen göra sina be