Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1850, sida 2

mar, svångde skrindan raskt in på gården Inga bjellror sqvallrade om hennes ankomst helt obemärkt snög hon sig upp, på det ofta omnåmnda vindsrummet, aflade resklåderna och så tyst, så tyst, gick hon i mårkret ned utför den vålkända trappan, öppnade sakta salsdörren, och just som hon lade handen på låset till förmaksdörren, hörde hon sadern yttra: Nu tycker jag, att hon i det hår pråktiga våglaget snart skulle kunna vara här.— esinna 8 mil. inföll modern. Hon hann kanske ej så tidigt ut. Om jag känner min svågerska rått, så behåller hon hvad hon i handom hafver, det långsta möjliga, tillade hon småleende. Nu steg Svenborg in, och med ett utrop af glådje kastade hon sig i moderns utstråckta famn. Svenborg!ljöd det trefaldigt emot henne. Nu ville fadern och systern åfven göra sina råttigheter gållande, och föråldrar och barn förenades i de hjertligaste omsamningar. Waldenau, orörligt stående på samma stålle, hade ögonen oafbrutet rigtade på den ålskvårda, intagande gruppen; men hastigt losgjorde familjfadern sig ifrån de sina: Åro vi icke bra barnsliga, Waldenau! Hon har knappt varit sex veckor ifrån oss och vi mottaga henne så, som vi skulle gjort, om hon flera år varit skiljd ifrån oss. Det kunde ju ej då varit annorlunda, smålog