Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1850, sida 1

140844—— 4 0 D 4444k44—47 att i framtiden eftertråda kristendom, judendom, hedendom, och blifva en ny religionsvlära för hela slågtet-. Reform sätter sålunda sitt eget förnuft — eller kanske Proudhons? — såsom regel för all tro, och besinnar icke, att det individuella förnuftet år det mest osåkra, opålitliga och mångskiftande af alla auktoriteter. Den. enes förnuft öfverensståämmer ja ganska sållan med den andres. Sokratis förnuft öfverensståmmer icke med Zoroasters; Mahomets icke med Augustini; Hegels icke med Proudhons. Kåmpar icke Proudhon mot Cabet, den hedniskt sinnade socialistchefen mot den hedniskt sinnade kommunist-anföraren? Huru ytterst osåkert år då icke individens förnuft. För vår del kånna vi icke mer ån en menniskas förnuft, som bevisat sig genom sina verkningar såsom det absoluta förnuftet på jorden, och detta år Kristi förnuft, (hoyos). Hvad deremot strider har förr eller sednare dukat under, eller kommer att så göra. Om de nåmnda kristendomens verkningar skola vi tala en annan gång. Når nu icke den kristna troslåran långre får åga bestånd inför vår tids sjelfvalde ledare, ej underligt då, att man åfven vill upphåfva moralen, sedolåran. Det onda får icke långre vara ondt, och det man hittills ansett för godt, får icke långre vara godt. Det, som förr enligt den kristna sedolåran gållt för ondt, skall nu upphöjas till godt, t. ex. skörlefnad, dueller, sjelfmord, i allmånhet, egoism. Proudhon förklarar sjelf Öppet och årligt, likasom Feuerbach i Tyskland, egoismen, det år: sjelfkårleken, för högsta moralprincip, den råtta grunden för allt värt viljande och görande. Äganderåtten skall med råld nedbrytas. Det gamla budet: Du skall icke stjälar, får icke mera gålla, eller råttare, man vånder upp och ner på detsamma, i det man nemligen från de franska kommunisternes ståndpukt såger: råganderåtten år en stöld:. I sin fordran på qvinnans emancipation inlågger man åfven en fordran på åktenskapets upphåfvande, på qvinnans gemensamhet, upphörandet af allt samiljelif och barns uppfostran i stora ofantliga barnhus. Man förstär icke, att den båsta uppfosfran år den af en gudfruktig moder; man förgåter att ofta våra båsta minnen stamma från ett fromt föråldrahus; att de största mån, menniskoslågtets heroer, en Washington, m. fl. öppet förklarat, att de haft sina gudfruktiga mödrar att tacka för sina båsta grundsatser och dermed för sin storhet. Alla familjeband skola nu lösas. Man vill hafva allt gemensamt, såsom djuren på marken och foglarna under himlen. — Sedan den gamla troslåran blifvit sullkomligen undanröjd, göra de sig föga omståndigheter i afseende på den nya, som skall komma i stället. Menskligheten år skuldfri och ren, såger man; ätminstone finnes icke något grundörders, någon arfsynd, såsom kristendomen påstår; och menskligheten hjelper sig dersöre sjelf, utan biträde al någon Gud ifrån himlen. Begreppet Gud år en vidskepelse, en fördom, såger Proudhon, som skall utrotas, ju förr dess hellre. — Och många menniskor, som höra dessa förunderliga, dessa djerfva låror, gapa af förvåning öfver allt detta nya. Inom dem fröjdas ett något, som finnes hos oss alla i mer och mindre mån, — något ondt, demoniskt, diaboliskt, något, som, når det fattas i sitt djup inom oss, kallas af kyrkan — arfsynd! Månne icke detta år sramtidens religion, såger man; den, som skall lyckliggöra våra efterkommande, om också icke vi få se den lysa i sin fulla glans.? Och man ser hårvid så förbålt förnumstig ut, att den kristlige åhöraren, som råkar att vara nårvarande, stundom icke vet, om han skall gapskratta, eller falla i gråt. Visst år, att han kånner hos sig en dragning till begge delarne. -En missionår ifrån Ceylon, doktor Kesson, beråttade den 2:dre sistl. Maj i London, vid det stora bibelsållskapets 45:te ärs-möte, att på Ceylon -erkånnes ingen Gud uti folkets nationaltro; ty deras lära, Buddhaismen, sager, att ingen slags. Gud finnes, och att den största vålsignelse, som kan tillfalla den menskliga naturen, år annihilation (tillintetgörelse); dessutom år djefvulen der direkt och omedelbart dyrkad; tempel åro uppreste i hans namn; offer ske åt honom och personer åro tillsatta för att tjenstgöra hårvid-. — Vi undra just, huru mycket Proudhons religion kan vara vård mera, . ån de arma Ceylonsboarnes. (Fortsåttes.) Utrikes nyheter.