Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1850, sida 1

Theologisk afdelning. Tidningen Reform. 2:dra Art. Når man låser tidningen Reform, vet man knappast, hvaröfver man mest skall förundra sig, antingen dfver det rent af besatta uti de nya lärorna, hvilket skymtar fram temmeligen kiart, oaktadt dessa låror utminuteras endast i små portioner; eller öfver det opraktiska, det så tillsågandes tafatta uti att vilja föra fram en i sig sjelf, rent uppfattad, god sak, sådan som socialismen år, sedd från kristelig synpunkt, utspökad och vanståld med alla de galnaste theorier, som vår tid måktat åstadkomma. Men saken har, vid nårmare betraktande, en djupare grund. Vår tid synes vara en tid af ny födelse i stort. Stora föråndringar åro i sin daning; och hvem undrar, att i en sådan tid tanken spelar med fördubblad kraft; att nya meningar dyka upp i kapp med nya håndelser, och att menniskorna börja se litet underliga ut. Lika som man söker vånda upp och ned på de gamla theorierna, börjar man ock vånda Jupp och ned på den gamla tron. Såvida håruti allenast uttalar sig ett kritiskt syfte, m. a. o., såvida man endast asser hårmed en revision, en undersökning, huruvida allt år friskt i sin grund, likasom man vid en husesyn undersöker grunden m. m. af ett gammalt hus, så synes derutinnan icke ligga något ondt; men då man synes hafva till mål ett våldsamt upprifvande af allt det bestående, då man kastar ut hot om håmnd och dylikt (se Reform för den 24:de Januari, anekdoten om karlen, som burit en herres saker, m. m.), så får saken ett annat och betänkligare utseende. Det år icke med blod, icke med våld, icke med hotelser, utan genom sanningens och kärlekens milda, men starka makter, som den åkta socialismen vill och kan och skall segra. Ve den, som med orena hånder vill komma vid, eller tror sig befordra, den rena och heliga saken! Han för den tillbaka, i stållet för framåt; och skall sjelf råknas bland de offer, som mensklighetens synd utkråfver, enligt den strånga vedergållningsrått, som gåller i himlen och på jorden. Sannt år imellertid, att ett stort antal menniskor af de nya lårorna i vår tid börja se helt förvridna ut. Många menniskor veta snart ej mera, hvarken hvad de skola tånka, eller tro, eller vilja, eller göra, eller hoppas. Man börjar fråga sig på fullt allvar: på hvem skall jag tro efter detta: på Kristus eller Proudhon, på mig sjelf eller på ingen? Reform frågar sjelf i sitt blad för den 26:te Januari: -Hvarföre vår uppresning emot dem, :som hånvisa oss till det förflutna, i religionen rtill biblen, i politiken till den historiska råtten? jo, menskligheten begår nu sin arbetsön m. m--; och på ett annat stålle, nemligen i programmet, såger Reform, såsom vi förut citerat: Hvad man kallar socialism, år eden praktiska delen, utöfningen, af mensk