Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1850, sida 1

iii. J Ddedeei privatlifvet och meddela notiser om enskilta personers klådsel, nöjen, m. m., kunna vi ej fatta. Det visar en kombination af ider mellan Bore och den verklige kammarjunkaren Pontin, hvilken gjort att Bores ton tyckes blifva en verklig pinton. Och hårmed afslute vi råkningen med Bores artikel i hvad den angår oppositionspressen. Vi vilje hårnåst yttra några ord om artikelns anfall emot en annan del af tidningspressen, för att derefter uttala vår åsigt om pressens råtta natur i allmånhet, såsom en vehikel för den offentliga diskussionen i nu-tidens samhållen. Det skall, såsom vi hoppas, visa sig, att pressen icke ens kan göra så ondt, som Bore i sin mörka håg synes förestålla sig; och att pressen innebår sitt eget korrektiv, just derföre, att den dåliga delen deraf för en tid koncentrerar kring sig mensklighetens och samhållenas dåliga elementer, hatet, afunden, ondskan, låttsinnet, intrigen, 0. s. v.: men just derigenom blifver de ådlare krafternas samverkan så mycket större, och med de usla organernas fall skall hela håren af usla agenter rymma fåltet, eller tvingas till båttring, hoc est: öfvergång. En så djerf tanka bör ej sörundra. Vi behöfva ej misströsta, då vi i vår lilla krets sett att medborgares förtroende och bifall bildat omkring vår, anspråkslösa organ en vidstråckt krets, der vexelverkan mellan våra stråfvanden och allmänhetens tånkesått visar lika mycken samdrågt, som ömsesidig belåtenhet.