Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1850, sida 2

— — — upplyfte hon hufvudet och såg upp till ho? 2 ? . nom. Skönast år kärleken innan han talar, såger skalden Nicander, hviskade hon. — Men den gången, -svarade han eldigt, var sanningens fackla undangömd för skal2 den. Dock gåger han ej alldeles så: -Renast : år kårleken innan han talar, yttrar han, och i ett rent hjerta år den lika ren sedan.— Jag hoppas det, jag tror det,yttrade hon, liksom försjunken i sina egna tankar; -men, Thor, en fråga måste du besvara — ? . hörde du mitt och Beatas samtal; ty det var du, som om qvållen den 18:de Juli med din flöjt besvarade vår säng?— -Ja, och hvarje ord gömde jag i den minnesbok, som jag bår hår.-(Han lade handen på sitt hjerta). — -O, om jag vetat det, hviskade hon rodnande, saldrig hade jag då vågat se upp till dig; men jag trodde icke, att vi talade så högt, och icke heller, att du var oss så nåra. Ja, Thor, du vill låsa och du har låst i min sjål, och hvarföre skulle jag oroa mig deröfver? Ja, om Gud åmnar oss för hvarandra, så kånner jag att jag kan lida allt, uppossra allt för din skull; men skulle någon oöfverstiglig skiljemur uppresa sig mellan oss.