Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1850, sida 1

det icke långe utgjort ett önskningsmäl, att de arbetande klasserna måtte på söndagarna kunna erhålla tillfålle till någon sådan sysselsåttning, som icke gör krogarna till deras enda tillllyktsort? Har icke Hans Maj:t konungen sjelf, högsint inseende detta förhållande, tillochmed uppmuntrat bildningscirkeln med årligt understöd? Och kan det icke vara nyttigt, att de mera bildade bland arbetarne sjelfve få ett tillfålle att rådplåga om medlen att Höja sig i kunskap och sedlighet, att förekomma det bedrösliga brånvinssupandets öfverhandtagande och sorgliga följder för många deras likar, och så vidare? Hvad frukten j då för? Jo, förmodligen att dessa föreningar skola antaga en politisk karakter. Men sågen oss då upprigtigt: Äfven under förutsåttning att dessa föreningar skulle leda till räsonnerande om hvad som angår medborgarens stållning till samhållet, tron j då, att den andeliga rörelse, som i detta afseende ligger i tiden, och hvilken likasom följer med sjelfva. luften, kan utestångas ifrån vårt land, och ålsken j då mera, att funderingarna i detta hånseende skola stånga sig inne inom hemliga sållskaper,s såsom i Frankrike under Ludvig Filips tid, ån att de må uttala sig offentligen i i föreningar, der hvem som helst eger tilltråde, såsom det sker i England, och der bildade och förståndiga personer sålunda kunna med sina råd och insigter afleda från åfventyrliga villfarelser? I vår hufvudstad, der det år så illa bestålldt, att platser för de obemedlade knappt finnas i kyrkorna, hvilka dessutom, oeldade vintertiden, då icke åro inbjudande för dem, som ej hafva råd till varmare beklådnad, forekommer det oss tvärtom, att man borde med nöje se det tecken, som nu visat sig till en åstundan hos den arbetande klassen att blifva nägot delaktig åfven af civilisationens andliga fördelar, och att man då icke borde genom sådana opåkallade varningsord, som de ifrågavarande, och genom den misstanka, som tonen deri och deres införande i Dagbladet lått kan våcka, att de hafva något slags officiel egenskap, förråda en onödig farhåga, som, långt ifrån att afskråmma, snarare skall smickra dem, till hvilka de åro stållda. Vi hafva trott denna erinran så mycket mera låmplig som Morgonbladet i dag jemvål skyndat att aftiycka de nåmnda varningsorden-, hvilket förekommer oss sä mycket mera betydelsefullt, som Morgonbladets kammarjunkare ju sjelf år sekreterare i bildningscirkeln-.