Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1850, sida 2

— -Madame Bishop?— -Just densamma.Under detta samtal hade Svenborg haft tillfålle att åt sin kavaljer egna en nårmare uppmårksamhet. Hans drag voro regelbundet sköna. — Det svarta håret, de svartbruna ögonen och mörka hyn låto nåstan alla, som ej kånde honom, förmoda att han var en utlånning. Hans sått att vara, röjde ledighet och behag, och i allmånhet uttryckte han sig lått och angenåmt; men vid första ögonkastet erfor Svenborg en underlig, tryckande kånsla, för hvilken hon ej för sig sjelf kunde uppgifva någon beståmd orsak. — -För första gången hade Thor sett Svenborg i en större samling — hvilket han långe önskat — och med en granskande uppmårksamhet följde han hennes minsta rörelser, och aldrig hade han funnit henne mera ålskvård. Intet spår af behagsjuka hade han kunnat upptåcka; tvårtom låste han i hennes uttrycksfulla ansigte, huru besvårad hon var af den hyllning, för hvilken hon var föremål. — Innan hans ögonlock tillslötos af sömnen sade han till sig sjelf: -Inom tvenne dagar, måste jag veta om jag har allt, eller intet att hoppas.