Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1850, sida 2

— -Så plår vanligtvis ej fallet vara, anmårkte Waldenau dels skämtsamt, dels allvarligt; man beskyller ju oss att upphöja hvad som varit, på bekostnad af hvad som är. — Jag har icke tänkt mig så djupt in i sakerna, svarade Svenborg småleende. -Når jag ser en så vacker, klar vinterdag, som denna, synes den mig hårligare ån allt annat; men når jag återigen, en ljuf och mild vårmorgon, uppstiger vid soluppgången och hör trastens morgonpsalm i den grönskande björkens toppar, o, då önskar jag, att vi skulle ha vår till evig tid.— ya, Gud år rik i sin skapelse,-svarade Waldenau med djup kånsla, och efter någon tystnad frågade han: Var mamsell Svenborg nöjd med gårdagens afton?— Ja mycket, mycket. Mimmi och jag fingo våra ganska allvarsamma sparlakanslexor af Jeannette för -vår brist på takt, att först vara roade af ett spektakel i landsorten, och sedan för vär okunnighet om goda tonen, såsom hon uttryckte sig, att så öppet tillkånnagifva vår förtjusning.(Forts.) TEEESEESSESEREe TESS