Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1850, sida 1

— -Vågar jag anhålla om nåsta frangaise?frågade denne. Hon tackade förbindligt, och Thor inföll: -Vågar jag råkna på den första valsen? — Når man ej förr sett Wermlands naturskönheterbörjade den unge löjtnanten, sedan han fört sin dam i dansen, vså år detta en illa vald årstid, men en af mina kamrater har haft den godheten bjuda mig på sitt bröllop, och han hade icke lust, tillade han småleende, att dermed uppskjuta för min skull. — -Löjtnant Waldenau år således son af doktorns farbror, major Waldenau i Uppland?— -Ja, Thor och jag åro ungdomsvånner, och smickrade jas mig med att han till en bekant någon gång skulle ha nåmnt Edmund Waldenaus namn?— iJag vill erinra mig, att jag hårt det nämnas.— Men ni mins det ej såkert. Nå ja, det år alltför obetydligt för att kunna fåsta sig. i minnet. — Den hår marknaden losfvar att bli sårdeles briljant. I morgon gifves en vacker pjes, -Jungfrun af Orleans och dagen derpå har man ett slådparti att vånta; påföljande dagen åter ger Ole Bull konsert.