Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1850, sida 2

— -kåra Jonas,förebrådde honom modern, när du intet kan låta bli att rådbråka, Så tig. Jungfrun af Orleans, heter den odödlige Schillers tragedi.ÅÄr det icke detsamma, Svenborg,frägade Jonas, väåndande sig till sin kusin; -åär det icke detsamma, huru en simpel brukspatron uttrycker. sig, blott han år hederlig karl?— bet ena förhindrar icke det andra,svarade Svenborg något stråft. — ÄMen jag fick icke tala till punkt, återtog han. -Dagen efter spektaklet blir en stor högtidlighet. Först slådparti ut till Edsgata, der musik och hvarjehanda syrpriser vånta. Då man återkommer till staden, ha landtpaltarne, som Jeannette behagar kalla officerarne vid Wermlands regemente, arrangerat en bal, hvars make man i mannaminne icke har sett.Knappast voro dessa ord uttalade, förrån dörren öppnades, och bergsrådet först och sedan doktor Waldenau intrådde. Sedan den sistnåmnde afbördat de vanliga helsningarna, nalkades han Svenborg, och med den förtrolighet, en nårmare bekantskap tillåter, fattade han hennes hand och kånde då tydligt, huru den darrade i hans. Mångfårgade skyar skif