Korrespondens. Paris den lå:de Febr. De tidningar hårifrån, hvilka för någon tid sedan talade om början till en ny strid, hafva såkert våckt sorgliga kånslor hos dig, såvål som hos hvarje för sanning och frihet ifrande demokrat; men lugna dig, broder! Den största segern år ofta att undvika striden, och franska folket vet nog når den råtta stunden år inne. Då missnöjet långe varit i stigande, blir måttet slutligen rågadt, och sinnet kokar öfver. Folket ger sitt missnöje tillkånna Öppet och oförståldt; men det låter icke locka sig till onödiga strider, hvilka nu endast skulle gilva ånnu större makt åt deras fiender och möjligen såtta republiken i fara. Reaktionen såtter alla drifbjul i gång för att åstadkomma en emböt, förklara Paris i belågringstillstånd och blifva herrar öfver de tillstundande representantvalen ... se der planen. -— Folket inser den klart, och år på sin vakt. Det låter tiden gå sin gång och idkerna mogna. Utom alla andra opatriotiska och reaktionåra åtgårder, som blifvit vidtagne, hafva i synnerhet 2:ne anslagit de ömmaste strångarne i folkets hjerta. Smärtsamma klagoljud hafva deraf uppstått, hvilka gifvit eko i hela Frankrike; upprepade i en framtid, blifva de signalen till en ny revolution. Dessa åro: mobilgardets upplåsning och frihetstrådens nedhuggande. Det sednare, såger man måhånda, var en sak af föga vårde; men om så verkligen par, hvarföre fingo de ej då stå qvar? Det var polisens ingrepp i folkets enskilta egendom, och den fattige skattar lika högt det ringa, han åger, som den rike sina gods och egodelar. Dessa friska, grönskande popplar hade dessutom ett långt större vårde. De voro symboler af folkets största och vackraste seger. Ingen borde med mer tillfredsstållelse betrakta dessa frihetsplantor, ån just de söÖrnåma. Når dessa, efter stormens slut, bleka af förtviflan, darrande af ångest och i stållet att komma sitt fådernesland till hjelp, nedgråfde sina skatter, sålde sina ekipascher, bortskickade sin betjening och våntade plundring, mord och brand af det segrande folket; når ingen polis mera fanns och de vanliga tuktredskapen, kanoner och gevår, voro i segervinnarnes hånder; når, med ett ord, det revolutionåra folket var öfverlemnadt åt sig sjelf, utan ordning och utan styrelse: då gingo dessa bevåpnade hopar från 50till 100-tusental, under fanor, musik och frihetssånger, planterande sina republikanska symboler på de platser, der folkets eget blod ymnigast flutit. Mången ibland dem hade måhånda till inköpet af dem bidragit med sin sista sous; så mycket större var då glådjen att se trådet slå rot, knoppas och grönska. Hvilken olycka, att samhållet i sin helhet icke förstår att vårdera, att beundra ett sådant folk! Den 10:de Mars år utsatt till valen af. 31 representanter i 16 departementer, till ersåttande af dem, som hållas inspårrade eller måst begifva sig i landsflykt. 2:ne hafva redan utfallit förtråffligt. Prononcerade, men moderata republikaner hafva blifvit de segrande, och detta inom armåeen; alltså goda förhoppningar för framtiden! — I nationalförsamlingen går allt sin jemna gång, man diskurrerar, disputerar, proponerar, orerar, bygger