Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1850, sida 2

tade på hennes anlete, och hon vägade ej se upp. — Huru står det till hemma? frågade hon slutligen. — o bra, gudskelof! Jag har både bref och helsningar. Men bruksinspektoren år ej rask, (nu betraktade han forskande Svenborgs anlete, som vål röjde oro, men den var så öppen och otvungen, att den tystade hvarje tvifvel i Thors bröst, om något sådant mot hans båttre vetande ett ögonblick skulle sinnas.) bdet var ledsamt, yttrade hon, -år det farligt?— Nej, jag tror icke det; men resan hit afrådde jag helt och hållet.Å — Har herr doktorn tid att vara från sina patienter? inföll Jonas. — Ja, svarade Waldenau småleende; ty för nårvarande har jag inga och åfven mig grep lusten att bevista karnavalen i Carlstad.— -Min son roade oss just nu, beråttade bergsrädinnan, -med relationer om de stundande nöjena. Våra herrar militårer lära tillstålla en högst elegant bal.— -Ack, mamma lilla, afbröt Jeannette, -hrad tror mamma, man hår i provinsen kan åstadkomma, som blir elegant?(Forts.) nh nn NN