Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1850, sida 1

Jonas emottaga denna lapprissak, så kan du vål ej neka hans mor att behålla den som ett minne af henne, och nu prydde hon Svenborg med de dyrbara smyckena på samma gång som hon tryckte en kyss på hennes låppar. s — -Det skulle vara otacksamt att neka emottaga det tants godhet tilldelar mig; men nog vore jag mest belåten, om jag finge utbyta det mot något annat af mindre vårde.— Nej, mitt ålskade barn! det får du visst icke. Ingenting år för dyrbart åt dig. Det passar just för de tillstundande marknadsbalarne.— -verkligen rått vackra smycken, berömde Jeannette, -mamma lilla! ett sådant garnityr måste åfven jag hafva.Nej, min ros, svarade bergsrådet, det blir icke af ånnu på några är.— yiJag har redan bestållt det,hviskade modern i hennes öra, då sadern vånde sig bort. — Tycker du icke Svenborg,, frågade bergsrådet, att Jonas år en duktig poet? De der versarne har han sjelf gjort. — ÄiyJag förstod dem icke rått, svarade Svenborg undvikande. : Sedan man åtskiljts för aftonen, och de åkta makarna blifvit allena, hårde de en