Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1850, sida 1

upp och rifver ned, och går med alltsammans kråftsången. Lille Thiers förtråssliga opus i afseende på allmånna undervisningen har såkert åfven nått till din kunskap. Han har deri med vanlig våltalighet utvecklat sina snillrika fraser i prålande framstållningar och med en advokatorisk skicklighet, eller råttare med en diplomats smidighet. Men resultatet af det hela tyckes vara, att samhållet år båst som det år; att ingenting år att företaga i den saken, och att undervisningen, långt ifrån att förbåttra, snarare skulle skada, emedan folket, mera upplyst och mera klarsynt, ånnu låttare skulle genomskåda de höge herrarnes falska spel och oråttvisa åtgårder. Vintren har, under hvirslar af snö och is åfven förflutit i en hvirfvel af nöjen. Den stora verlden har varit outtröttlig att roa sig, och den lilla, ömsom arbetande och hackande tånderna, har dock åfven haft sina njutningsrika ögonblick, den också. Förnöjsamhet år lifvets dyrbaraste gåfva, och denna sinnes lika ofta, kanske oftare, i vindskupan, ån i salongerna. Det år så litet, som gör den fattige glad, då deremot den rike roar sig på befallning, eller af tvång, och har tråkigt. — Splendida och ofta upprepade seter hafva varit gifna, såvål i Elyse national, som i stadshuset; hela Paris har varit lyckligt nog att få passera genom pröfektens praktfulla salar, på denna samma volkan, der en revolution försiggått, der anarkien blifvit bekåmpad och republiken grundad. Icke utan en högst egen kånsla intråder man som balklådd i detta palats, då man påminner sig, huru det såg ut der för 2:ne år sedan. Hvilken skiftande vexling af tider och öden! — Bland den stolta och lysande samlingen i Elys6e national mårkes i synnerhet en mångd Ryssar och Engelsmån. Man vill påstå, att presidenten har en liten svaghet för begge dessa nationer, till föga sympathi med det land, hvars första medborgare han år. Till tacksamhet hårför har ock ryska kejsaren hitsåndt en ambassadör, som icke heter mindre ån Strogonoff; quel bonheur pour la France! Man talar ståndigt om en statskupp. Ått den alltid arbetas på, år möjligt; men det svåraste år att passa tillfålle att låta den clatera. Republiken blir med hvarje dag svårare att rubba. Man må nedhugga alla dess yttre minnen, borttaga alla synliga mårken; den rotar sig desto fastare hos folket. Man inandas den med sjelfva luften och kånner, att denna styrelseform år den enda sanna, vårdiga och möjliga. — I byggnadsvåg åro stora Törbåttringar och försköningar vidtagne. Flera hus åro nedrifna omkring Louvern, för att såtta i verkställighet det stora projektet om den vackra Rivoli-gatans förlångning och det gamla konungapalatsets förening med det unga, eller med andra ord, Louverns sammanbindande med Tuillerierna. Planen år storartad, och arbetet blir vårdigt Paris. — På begge sidor om Seinen, i Cite koch andra delar af staden, nedrifvas hela qvarter, för att i stållet för de sammangyttrade och osunda nåsten, som nu der finnas, uppbygga sunda och vackra hus med breda gator. Sjelfva den gamla Pont-neuf undergår i nårvarande stund en vidlyftig reparation. Pont-Neuf år en af Paris mårkvårdigaste punkter, och en af mina ålsklingspromenader — då jag slanerar-.