Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1850, sida 2

dan, vskulle det ej bero på dig sjelf, att förbåttra den?— -Ja, jag tror jag kunde det,svarade Mimmi af fullt hjerta, om jag alltid finge vara med dig! Jag vet någonting jag — ack, om det hånde. Men jag vet icke om det gär an att tala om det för dig.— -Har någon bedt dig tiga dermed?— -Nej intet precist. ...— Du gör mig nyfiken, skrattade Svenborg. j — -Jonas år kår i dig. Rått snart friar han till dig; men ni skola först låra kånna hvarandra.Svenborg svarade aldrig ett ord, men ofrivilligt sköt hon Mimmi ifrån sig. — Söta Svenborg, bad Mimmi ångestfullt, 5tala ej om att jag sagt det! ej för Jeannette, då blir jag olycklig!— God natt, Mimmil sade Svenborg. Det är sent — och jag måste sluta mitt bref. Svenborg hade tills dato hyst vålvilja för sin kusin, men efter den upplysning, som Mimmi meddelat henne, förbyttes denna kånsla, till en af helt motsatt natur, — och når