kammaren, och der år bra mycket trefligare, ån uppe hos oss; och nu har jag fått höra en lång förelåsning om huru jag skall förhålla mig under marknaden. Ack, jag år så olycklig! Mimmi gret. — 1 vissa fall kan jag ej neka, det jag tycker tant och Jeannette ha rått, och icke kan jag begripa den dragningskraft, som jungfrukammaren synes hafva för dig.— -vet du, att pappa och Jonas tycka båttre om mig, ån om Jeannette.— Om ni kunde dela litet med er till hvarandra af hvad den ena har för mycket och den andra för litet, så tror jag, att det skulle bli fördelaktigt för er båda tvä.— Du håller icke af mig,, sade Mimmi med en så klagande röst, att Svenborg, rörd, ovilkorligt drog henne intill sig. Du skall tro, återtog hon, att det icke kånnes godt, når en såger -Mimmi, stå icke så! den andra: Mimmi, gå icke så! du år som en bondlolla,ä och så der vidare. Ack om jag åndå hette Stina Andersdotter, i stållet för Mimmi Wejland!— mag inser mycket vål, genmålte Svenborg vånligt, att du osta skall finna din stållning tung och smårtsam; men, tillade hon smekande hennes lockar, som hon stråk un