kånnes det att andas den friska luften bland våra bers: annorlunda sågnar det ögat att se våra gröna barrskogar, smyckade med rimsrost, hvilka i solen glittra som de herrligaste ådelstenar, ån dessa att skåda tått packade hus, som inom sig hysa blott tomhet och ledsnad. Men jag blir träkig och tröttande, och så var likvist. icke meningen. Vet tant hvilken dag, det är i morgon? Jo, den 2:dre Februari, min tjugonde födelsedag. Just som hon nedskref detta ord hörde hon dörren Öppnas; hon vände sig om, och Mimmi stod framför henne i sin nattkostym. Har något ledsamt håndt, Mimmi lilla? frågade Svenborg, efter jag på en så ovanlig stund får se dig?. — Ånhnej, men jas ville så gerna utgjuta mig för dig. Du år så god, Svenborg.— Det år just hvad jag fruktar, att jag icke år,genmålte Svenborg allvarsamt. — Jo, det år du visst,återtog Mimmi lisligt. Gifve Gud, att du vore min syster i stållet för Jeannette. Du kan ej tro, huru ledsamt det blifvit, sedan hon kom hem. Mamma år mycket kinkigare, ån hon någonsin förr varit.. Nu satte hon hånderna i sidorna. AIcke får jag stå så hår; jag går intet som jag bör; aldrig får jag gå ned i pig