Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1850, sida 1

Götheborgs privatbank och vederbörande i Venersborg. i Direktionen för Gåtheborgs privatbank har begårt plats för följande: Vid sårskilta tillfållen har direktionen för Götheborgs privatbank: blifvit antastad af den i Venersborg utkommande tidning, för det direktionen icke efterkommit konungens befallningshafvandes i Elfsborgs lån anmodan, att i sagde låns rånteri deponera riksmynt, till inlåsen af sådane privatbankens kreditsedlar, som möjligen kunde i allmånna uppbörden erbjudas och mottagas. Dessa anfall har direktionen icke ansett behöfva gensåga, emedan tidningsartiklarne varit af den beskaffenhet, att enhvar person med eftertanka bort finna deras öfverdrift, så vål vid relaterandet af de förhållanden, de skolat återgifva, som i redaktionens omdöme deröfver. Då sagde anfall likvål åter förnyats, uti en för kort tid sedan publicerad artikel, deri redaktionen på en osann och diktad tilldragelse srundat bittra resonnemanger i insinuationer mot förvaltningen af Götheborgs privatbank, har ärektionen hårmed velat oslentliggöra orsakerne, hvarföre direktionen icke efterkommit konungens befallningshafvandes ofvannämnda begäran, med hvad mera, som med detta åmne eger gemenskap. Någon tid före sistl. ärs yppbördsståmmor oppnade landtråntmåstaren i Elfsborgs lån underhandling med direktionen, om vilkoren får emottagandet i uppbörden af privatbankens sedlar. Efter någon skriftvexling derom, beramades, att, för inlösen af sådane kreditsedlar, privatbanken skulle i landtrånteriet deponera ett öfverenskommet belopp af 6000 rdr bko, som derst. under uppbördsterminen skulle qvarstå. I den mån kreditsedlarne från uppbördsmånnen inflöto, skulle valuta derför af de deponerade medien uttagas och de sålunda inlöste kreditsedlarne insåndas till privatbanken, som genast derefter, med ett motsvarande belopp riksmynt, skulle fylla den deponerade summa. Om beloppet af den ersättning, som borde. landtråntemåstaren tillkomma, för hans besvår med sedlarnes utbyte, tråffades jemvål aftal och för öfverenskommelsens bringande till verkstållighet fordrades endast, hvad landtråntmåstaren uttryckligen vilkorade, att herr landshösdingen i lånet skulle godkånna beloppet af depositionen. Hans samtycke dertill erhölls likvål icke, utan tillkännagaf konungens befallningshafvande, i skrisvelse till direktionen, att, för emottagandet af privatbankens sedlar i uppbörden, ovilkorligen ersordrades en deposition af 15,000 rdr bko. Samtidigt hårmed hemstållde direktionen, vid allmån bolagsståmma med delågarne i privatbanken, att direktionen måtte lemnas råttighet, att, för dylika fall, som det omnåmnda, till underlåttande af kreditsedlarnes mottagande i uppbörden, i landtrånterier nedsåtta AAA — rAd Skår AMA A-IA AHA: FA I AÄÄA AR