Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1850, sida 2

han förestod en annan bruksegendom, också tillhörig fadern, (en half timmas våg från Carlstad) på hvilken han vanligtvis vistades, uttånkte den fintliga bergsrådinnan att man skulle föreslå, det Svenborg skulle tillbringa vintern hos dem i staden, ty, menade hon, en ung flicka behöfver allt för vål andas annan luft, ån hemmets, som i långden åndå blir qvaf och tryckande.— päfundet år icke så rasande menade bergsrådet, omen jag fruktar, att hvarken hon eller föråldrarne, gå in derpå.— Åhjo, det går nog igenom, genmålte bergsrådinnan med en mine, som röjde den största tillit till henne sjelf. Nu intrådde först Jonas, och straxt derpå de unga döttrarne. — -Hör mina vånner, yttrade sig bergsrådet till flickorna, -jag har litet smått att tala med Jonas och mamma om.Och det får intet Mimmi och jag höra? frågade Jeannette. — Framdeles, svarade fadern enstafvigt. Med motstråfvighet lydde de uppmaningen. och de hade knappast tillåst dörren förrån Mimmi hviskade till systern: -Tror du intet att vi kunde gömma oss hår bakom dörren 2— vbet var det hyggligaste du sagt sedan