Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1850, sida 2

I IH II H H I i I I net, eller talarne, sSå vidt följande: j snart måtte återgifvas åt sin ränmåtiha rege ring ( ?), att slesvigholsteinska trupper åter mått besätta hertigdömet Slesvig, och att nåsta möt måtte blifva hållet i staden Slesvig. FRANKRIKE. De den 4 i Paris förefallna oroligheter hafva trångt alla andra politiska ämnen i bakgrunden, och utgöra jemte schweiziska frågar dagens förnåmsta samtalsåmne. Undervisningslagen, hvars förhandling för ett par vecI kor sedan våckte ett sådant uppseende, har der 4 åter kommit på dagordningen, men synes nu förlorat betydligt i interesse; hvarken ämsom behandla detsamma. ädraga sig någon synnerlig uppmärksamhet. De nårmare detaljerne af oroligheterne åro, vi kunnat inhemta, hufvudsakligen Den 3 Febr. kl. 4 på morgonen fållde polisen ett frihetstråd, som var invigdt af den i Junidagarne sallne erkebiskoppen Äsfre; en arbetare bemåktigade sig den lilla stumpen, som blifvit öfver, och sålde småbitar deraf vid I i I ; I I H I I I I; I il I : Dorgare, sjungen en Ä I ingången till l snart omgifven af en massa menniskor, det ställe, Notre-Dame-kyrkan. Han var Som ville köpa dessa reliker och betalte dem med I franc stycket. Den 4 fortsatte polisen fålI landet af frihetsträden under folkets ståndigt tilltagande missnöje. Under loppet af dagen I fylldes bulevarderne med menniskomassor, och starka patruller drogo genom gatorna. På hvarest det omtalta frihetstrådet stått, var upprest en påle med inskrift: Med dödspsalm, hår år en oskyldig sallen-. Inemot aftonen tilltog uppI hetsningen, folket motsatte sig, på bulevarden sör stor, och ville vånda om; S:t Denis, frihetstrådens fållande. General lLamoricikre, som varit på Rue Kichelieu, hade hårt, att det var oroligheter på bulevarden S:t Martin och begaf sig dit i en hyrvagn. bå han genom en tvårgata var kommen in i han folktrångslen allt men polisberue S:t Martin, fann ssenterne, som sruktade, att trångslen skulle blifva ånnu större, derest vagnen skulle vånvagnen. na en da, uppmanade honom att köra vidare nedåt bulevarden. Många nyfikne trångde sig kring Några trodde sig i honom igenkånaf de generaler, som kommenderat trupperne i Juni 1848. Det år han!ropade man. En person nårmade sig Seneralen och sade: Ropa: Lefve republiken ! -Rått gerna; svarade han. Ett ögonblick derefter erhöll han samma uppmaning af en annan person, och ropade ånnu en sång: -Lefve republiken! En tredje nårmar sig generalen, slår till hans hatt och ropar: -Helsa republiken! Iamoriciere kastar angriparen tillbaka; i samma ögonblick vill hans vagn köra åstad i traf; men massan rusar efter den under håftiga rop och befaller kusken att hålla; generalen stiger ut ur vagnen. Han blir straxt omringad, hans hatt kastas i i smutsen, han sjelf knuffas ån hit ån dit, och han skall hafva svåfvat i den ögonskenligaste lifssara, då en militår, som tjenat under honom i Afrika, kånde igen honom och jemte några andra modiga personer eskorterade honom till ett låskabinett å bulevarden S:t Martin. Men mångden hade följt efter och snart blefvo dess hotelser så håftiga, att generalen, enår huset blott hade en utgång, måste begifva sig upp i husets öfversta våning. Hårifrån kom han upp på taket och derifrån, genom ett vindskammarefönster, in i det bredvidliggande huset, hvarifrån han kom ut i Faubourg S:t Martin. Men åfven hår blef han straxt igenkånd, och massan omringade honom ånyo, då en ryttare öfverlemnade generalen sin håst, hvarpå han i starkt galopp begaf sig till nationalförsamlingen, dit han ankom utan hatt och med nedsmutsade klåder. Hans kolleger af den moderata vestran emottogo honom på det hjerligaste, och åfven Lagrange (af Berget) slöt honom vid hans ankomst i sina armar. i I nationalförsamlingen begår Lagrange ordet för att interpellera ministeren om oroligheRR TT 3 TEESE