Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1850, sida 1

gen och öm make, en huld sader; han säg att ett sorgeslor var kastadt öfver sitt husliga lif; han såg sin hustrus och sina barns lugn skakadt och han visste, att det var hans dolda lidande, som inverkade på deras lefnadsglådje, deras sinnesfrid. Likvål hade icke hans gåstfria boning, under de sednare fem åren varit sluten; alla voro vålkomna nu som förr, och i anseende till stållets romantiskt sköna belågenhet, var den i synnerhet sommartiden talrikt besökt. En dag om året, den 78:de Juli, var han otillgånglig för alla, utom sin hustru; men får öfrigt var han förekommande mot alla sina gåster, skötte ånnu sina affårer med nit, och nekade icke sina döttrar de förströelser. som tillhörde deras ålder. Men oaktadt den förmögenhet, som brukspatron Wejland under alla omståndigheter såg sig i tillfålle att till sina barn kunna efterlemna, voro de dock enkelt och slårdfritt uppfostrade. De hade aldrig öfverstigit grånsorna af sin födelseprovins, och icke eller bevistat någon annan skola, ån den. som obestridligt år den båsta, det sannt kristliga föräldrahemmet. Fadren hade sjelf varit sina döttrars lårare i allt som tillhörde den bokliga undervisningen, och af modern hade de emottagit den kunskap, de egde i fruntimmersarbeten, husliga bestyr och åf