Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1850, sida 2

mm ne undan hans panna, att du i afton tyckes vara så nedståmd ?2— ÄJag nedståmd... (tankfullt for han med handen öfver ögonen) -Nej, nedståmd år jag icke.å, hvad år du då? frågade Wendela med en viss otålighet. -Kår? tillade hon med en till hålften allvarlig, till hålften skåmtSsSam ton. — -Efter hvad man sagt mig, genmålte hon lågt, -lår kärleken ha sin egen hderåkning ... men er bekantskap, tillade hon smålcende år ju redan två och en half månad gammal. Waldenau bibehöll ihårdigt tystnaden. Du har fortfor Wendela mildt förebrående, icke förtroende till mig.— Mena till dig, du ådla qvinna, ån jag — utom mina föråldrar — haft för någon annan på jorden— yttrade han med vårma, och för att gifva dig ett fullt bevis derpå, vill jag utan vidare betånkande såga dig allt, hvad som under denna tid föregått i mitt hjerta.— Han tystnade, men fortfor straxt derpå: Redan första aftonen af min ankomst nåmnde jag för moster, att jag under min promenad i bergen nåra Edshammar, hörde ett samtal mellan de båda systrarna, som sutto mig nåra, utan att hvarken jag kunde —nn