Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1850, sida 2

skall få det du ombeder! och jag bad: -Lät mig få se min blifvande maka — om en sådan år mig beskård! och i samma ögonblick sramstållde sig en qvinnogestalt får mina ögon. Jag tyckte mig hafva sett henne förr; men som barn. Jag ville fatta hennes hand; men hon försvann. Om du får en maka, så blir det hon; men ett stort svalg ätskiljer erljöd ånyo rösten, och når jag fick se Svenborg Wejland, igenkånde jag min drömgestalt., — Det var en underbar dråm, yttrade Wendela. — vAldrig,: fortfor Waldenau, har någon qvinlig varelse på mig gjort det intryck, som hon, vid första sammantråssandet, gjorde. — Men i början var hon skygg för mig, och just denna skygghet, blyghet eller hvad man vill kalla det, drog mig ånnu mera till henne. Så småningom har jag lyckats öfvervinna den. Jag har redan skådat djupt ned i detta rena hjerta. — vOch du har kanske funnit din egen bild der?, frågade Wendela med en forskande blick. (Forts.)